Aquiro

Idag är det ett år sen dagen då Xerox fick somna in.
Jag har tittat på bilder, läst gamla inlägg & kommentarer, gråtit, funderat, saknat.

Han var en underbar hund, mycket speciell, väldigt underbar. Han var med om så mycket, vi var med om så mycket tillsammans. Han var klockren att ha med överallt, så länge han inte behövde intressera sig för främlingar, jag har suttit & pluggat med honom på T-centralen i Sthlm, åkt tåg till Växjö, haft honom lös på diverse möjliga & omöjliga ställen & så vidare. Han lärde mig så mycket om hundspråk, då han var tydlig & känslig. Han lärde mig om hur jag vill vara & verka med hundar.

Tyvärr så hann han inte bli så gammal, han skulle fyllt fem år i år. En envis skada i bogen som inte gick att operera blev för mycket. En handikappad pinscher med mycket skärpa är ingen bra kombination. Även om jag ändå inte förstår hur han kunde bete sig så oberörd ibland.

Han hjälpte mig väldigt mycket med min älskade Aquiro, uppfostran, sällskap & storebror.

Jag orkar inte skriva så mycket mer nu, blev lite kortfattat & hackigt, finns inte ord för hur mycket Xerox betytt & betyder.

 











Alltid i mitt hjärta...
Romfartuna's Xerox
2003.05.24 - 2007.03.09

Fick en mapp med 46 bilder från en kompis som fotade Xerox (& mig) på Mälarpinschern förra året. Vi höll till i skidbacken bortanför utställningsområdet. Xerox ställdes inte utan vi var bara där & kikade. Grät såklart igår när jag fick bilderna. Hon har lyckats fånga hans underbara personlighet på många bilder. Lägger in några stycken nu. Ska inte terrorisera med 46 bilder;)

Alla bilder fotade av Madde. Självklart ingen kopieringsrätt utan tillstånd.

Xerox har fått busfnatt på mig, jag tar det hela med ro.



Huvudstudie, Xerox tittar på mig. Underbart kärleksfullt uttryck.



Mitt i ett skall. Eller kanske "heffa", som var kommandot för att skälla utan ljud, såg ut som att han högg i luften & visade tänderna. Ett av en hel bunt tricks som jag lyckades lära honom:)



Tar det lugnt i mitt knä. Det var inte hysteriskt långt till utställningsplatsen med allt vad det innebär, en hel del hundar som gick förbi på stigen nedanför, många avundsjuka blickar;)



Sitter lite skumt i utgångsposition, bättre kunde han allt, men fin kontakt. Älskade vän.

Idag saknar jag Xerox oerhört mycket, eller såklart gör jag det hela tiden dygnet runt, men inte alls lika påtagligt som tidigare, förrän nu i ett par dagar. Beror förmodligen på att jag själv har så ont. Förstår verkligen varför han blev som han blev, taggarna utåt, det har jag nu, på alla sätt.

Endast de jag redan tycker om & inte stör mig alls på vill jag prata med & försöker att vara vänlig mot. På jobbet är det en ständig kamp att vara trevlig, här bygger jag nog upp endel aggressioner. Stackars hundarna, jag har ingen ork just nu & är lättirriterad. Men det går ju förhoppningsvis över.

Får en stor förståelse för Xerox & det gör så ont i hjärtat att han genomled smärtan & ställde upp för mig in i det sista. Ångrar mig samtidigt som jag verkligen tycker att en hund aldrig ska behöva lida för vårat höga nöjes skull. Jag vet att jag gjorde rätt, men saknaden är enorm i perioder, som nu. Jag ser honom fortfarande ibland & är övertygad om att han vakar över mig & Aquiro.

Kan nog inte med att skriva mer om honom nu. Tårarna är inte långt bort.
Men TACK Petra för att jag fick äran att äga din Xerox. Han gav mig mer än vad jag tror att någon hund kommer att kunna ge mig, även om jag älskar Aquiro så att det nästan gör ont ibland:)

Lägger in ett par bilder, men inga bilder kan nog förklara hur underbar han var.
Xerox, mitt hjärta, jag saknar dig!

Visst minns jag, alla gånger du fått mig att le, skratta, må bra. Alla gånger vi busat, gosat och bara njutit av att få leva tillsammans. Du hade verkligen något speciellt, ett sätt, en insikt, som jag aldrig tidigare sett hos en hund. Du fick bara vara hos mig i ett år & fyra månader, men du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Du har lärt mig så otroligt mycket, om pinschern, om hundspråk och om livet.
Det var fantastiskt att kunna lära dig saker, att se att jag faktiskt kan. Att vi kunde fungera så bra ihop på så kort tid.

Men vi hade även våra konflikter, att ta över en vuxen hund med så mycket skinn på näsan var inte lätt alla gånger. Nog har du gett mig några gråa hår och skavsår i hjärnan, men vi kom alltid närmare varandra på något sätt. Du fick mig att tro på mig själv och bli trygg med mitt eget sätt att vara mot hundar.

När jag var ledsen så tröstade du, på ditt eget underbara sätt. När jag var irriterad eller arg så fick du mig att le och skratta igen med dina tokigheter. Första gången du plockade bär, du vägrade äta ur min hand, du tittade på vad jag gjorde, sen gjorde du likadant. Det är fortfarande en gåta hur du tog dig förbi hundgallret i bilen, Aquiro som är mindre kommer inte förbi, men ändå låg du där på passagerarsätet när man kom tillbaka till bilen, gallret intakt. Det skulle inte förvåna mig om du hade sett när jag skruvade ihop och isär gallret och gjorde likadant.

Jag tänker på ditt klockrena språk, på gott och ont så var du signal- och språksäker. En självklar ledare och polis bland andra hundar med stort självförtroende, men jag kommer aldrig att glömma första gången vi var och hälsade på Aquiros kull, du behandlade de små liven som om de var gjorda av det ömtåligaste materialet i världen. Du hade förstånd att leka vildare med större hundar & försiktigt med de som var mindre.

Det är dig jag har att tacka för att jag fått lära känna Petra, en underbar kvinna som jag har väldigt mycket att tacka för. Hon har trott på mig, stöttat mig och funnits där att bolla idéer med, eller bara få svar. Utan dig hade jag heller inte fått lära känna andra fantastiska pinscherägare, Maj-Len (med familj) först och främst, även hon en underbar kvinna. Sen såklart resten av valpköparna i A-kullen & våra träningskompisar. Det är även din förtjänst (tillsammans med Petra) att jag vågade ta steget att bli med valp. Ett beslut som jag är evigt tacksam för att jag tog.

Jag kommer aldrig kunna tacka dig nog för all hjälp jag fick med det lilla knyttet, du lärde honom hundspråk och du hjälpte mig att se till att han följde våra regler i flocken. Du var hans förebild och hans roligaste och bästa vän.

Jag hoppas att du inte klandrar mig för att jag kanske lät dig finnas lite för länge, jag var inte redo att ge upp, men fick till slut inse att du inte skulle klara ett liv som "handikappad". Du hade det jobbigt sista månaderna, men vi fick en underbart fin sista tid tillsammans ändå med hjälp av höjd dos smärtstillande så blev du dig själv igen, det var verkligen härligt att se.

Du kommer alltid att finnas väldigt nära mitt hjärta och i mina tankar.
Du är älskad och saknad, vackra, fantastiska varelse.

Romfartuna's Xerox
2003.05.24 - 2007.03.09

Lämnade Xerox kl 07.40 imorse på Strömsholm. Han var positiv där inne ända tills han såg sprutorna, då la han sig under en bänk. Lilla plutten. Jag var med tills han fått sin pre-dos av lugnande inför operationen, så att han skulle slippa värsta stressen.

Han tittade efter mig när de gick iväg med honom, men då hade svansen kommit upp till sin vanliga position istället för mellan benen där den hamnade i samband med sprutorna. Han viftade dessutom lite på den, men förmodligen av oro.

Älskade hund. Sitter på jobbet & försöker koncentrera mig, men tankarna är hos Xerox. Väntar på att telefonen ska ringa så att jag får veta, hoppas att de kan svara tydligt & har en prognos. Så att jag kan börja tänka & fundera på framtiden.

Igår var vi ju till Strömsholm. Konstaterades att Xerox är 1 gradigt halt på höger fram. Så ingen jättehälta & inget syndes på vanlig röntgen heller, men han skrek när veterinären klämde på lederna, denna gång pratade dessutom veterinären om "knak & kras". Uscha.

Det som händer nu är rimadyl i väntan på artoskopi (gå in i leden & kika) som har tre veckors väntetid, jippie. Och fortsätta med glukosamin. Samt koppelpromenader på 15min per gång. Xerox kommer älska mig. Hm. Får passa på att klickerträna mer & köra ännu mer lydnad inomhus.

Är i alla fall stolt över min skrutt som trots smärta skötte sig jättebra hos veterinären. Var bara två hundar som inte betedde sig rätt som han var tvungen att skälla ut. Tror annars att han börjar förstå att jag & även de andra på det där stället vill hjälpa till.

Det roligaste var när vi skulle springa så vet. kunde kolla hältan, då blev Xerox helt till sig, blev som han kan bli om man har varit borta ett tag eller om han får göra något jätteroligt & får tokmycket beröm, han studsade som en känguru bredvid mig & började till & med glädje-nafsa i mitt ben, haha underbara hund.

 Xerox är dålig igen. Stingslig & inte alls den underbara hund som jag känner.
På torsdag bär det av till Strömsholm igen för ytterligare undersökningar.
Vet ju att inflammationen i bogen är tillbaka, han rör sig inget vidare. Men jag har mina misstankar om att det kanske skulle kunna sitta någon annanstans & att det är därför det kommer tillbaka. Men jag har eg ingen aning, avvaktar tills på torsdag då jag förhoppningsvis vet mer.

Vad jag däremot vet är att han inte ska behöva ha ont. Det märks så otroligt stor skillnad på honom när han har ont & när han är smärtfri. Han är en fantastisk hund & förtjänar att vara smärtfri.

Orkar inte skriva mer nu. Men återkommer så snart jag vet något.

Aquiro är en underbar liten hund han med, håller på att bli hund lillkillen, håller på att tappa tänder & lyfter på benet:)

Äventyret började i fredags när jag lämnade Aquiro till Petra, jobbigt men eftersom jag vet att han har det hur bra som helst där så var jag inte alls oroad, som jag skulle varit om han skulle vara någon annanstans, hm, är inte speciellt många som jag skulle lämna någon av hundarna till.. Nog om det.

Jag, Xerox & Danne satte oss på tåget som efter ett par byten & mycket sittande skulle ta oss till Växjö. På första tåget var det mkt folk, men där satt vi bredvid varann & Xerox låg helst i Dannes knä, jäkla hund;) Men skönt för mig som slapp en heffaklump i knät. Precis framför oss satt en hund som Xerox gjorde klart för att den inte var välkommen hos oss, vakthund som han är.
På nästa tåg så hamnade jag & Xerox bredvid en kille med en råtta i en liten bur & en freestyle (en sån med kasetter dessutom) var killen på riktigt? Jag är inte helt säker. Men han satt där bredvid & Xerox låg på golvet under sätena & sov, det var ju heltäckningsmatta i tåget, då kunde divan Xerox nedlåta sig att ligga på golvet;) När vi skulle av & Xerox såg Danne efter ett par timmar så fick han fnatt, fattar inte vad karln gjort för att den hunden ska tycka om honom, vad det än är så har det funkat.
Sen på sista tåget på nervägen var det en kille med en jamande katt som han var tvungen att ha halvt uppe ur sin bur & klappa på, Xerox var lite väl intresserad av den kan man säga. Men han var ändå duktig.
Väl i Växjö fick vi skjuts hem till Danne & Xerox somnade i bilen dit. Han gjorde sig snabbt hemmastadd & tog soffan & ena fotöljen i besittning, men som vanligt går det ju faktiskt att säga åt honom att gå ner. Han kanske är bortskämd, men inte odräglig (åtminstone inte så ofta).

På lördagen gick vi runt en sjö, låter väl kanske lite halvt galet, men det var kanske 5-6 km, som vi gick i ett något lite långsammare tempo än vad vi är vana vid... Mötte många hundar & joggare, höll på att få spel på Xerox i början(sen Aquiro kom in i bilden har han blivit mer vaktig & lite smådryg mot främmande hundar& efter senaste överfallet varnar han gärna joggare) men efter ett par hundar & joggare(& korrigeringar) så var han jätteduktig & fick gå lös bitvis. Har också hunnit med att träna lite i helgen, mest tricks dock. Förutom det har det blivit en massa välförtjänt mys, både med mig & Danne.

På söndagen var det tyvärr dags att åka hem igen, men efter fredagens resande (& bra miljöträning, endel resande tidigare i livet osv) så var han helt klockren, lugn & jätteduktig, det tåget vi åkte 3h i satt det en kelpie som var lite sur & med en inte helt fungerande avknapp framför & en collie bakom(Xerox är inte spec förtjust i collies). Tvärs över i gången satt dessutom en kille & stirrade på Xerox väldigt mycket, varför vet jag inte. Var dessutom massa barn som härjade, men Xerox verkade inte bry sig, väldigt skönt. Han somnade med huvudet i mitt knä & jag kunde lyssna på musik & bara slappna av.

Jag är fortfarande väldigt stolt över min stora kille, sålänge jag håller mig lugn så är han klockren. Är det något så tar han nästan alltid kontakt med mig för att kolla läget. Är nog mest jag som måste jobba med mig själv, men har kommit en jäkla bit på vägen nu iaf, känns riktigt bra:) Men nästa gång jag åker längre så är det nog bil som gäller (så att båda hundarna kan följa med), eller tider då det är mindre folk.

Båda hundarna verkade som tur var tycka att borta är bra men hemma bäst:) & snart har vi ett nytt, alldeles eget hem. Ska bli så skönt.

Förutom flytt så ser jag verkligen fram emot lördagen & valpträffen. Hoppas på fint väder (inget regn åtminstone) busiga hundar & mycket pinschersnack:)

Idag var jag & Xerox på Strömsholm på vårt förhoppningsvis sista rehab-besök hos Stefan.
Jag trodde att Xerox skulle vara på sämre humör, han var nämligen på lite dåligt humör imorse (mamma kom hem vid 6, det störde ju divan).. Sen var det en hund som tydligen förtjänade en utskällning i väntrummet (var den första som kom in efter oss, en stressad pipig sak..).. Men fem bjäbbande små pudlar var nemas problemas.. Konstig är han ibland, men ändå inte. Småhundar brukar han inte bry sig om, men stressade hundar gillar han inte. För även om han inte gillar veterinären så uppför han sig värdigt & tycker nog att alla andra hundarna också ska göra det:)

Men förhoppningsvis gillar han veterinärer mera nu, senaste gångerna har ju bara varit lugnt, massage & godis:) Huromshelst, det viktigaste idag som jag höll på att babbla bort: Xerox är fortfarande smärtfri!!:) Underbart! Jag fick så mycket beröm av Stefan eftersom jag är noga med täcke, uppvärmining, massage, träning osv. Tydligen är det inte så många som håller koll på sånt, vilket för mig är jättekonstigt eftersom jag alltid tränat själv, så tillämpar jag bara samma saker på både hundar & hästar.. Vilket uppenbarligen fungerar lysnade:)

Att dessutom se Xerox slappna av i Stefans sällskap, redan från första början gör mig väldigt nöjd. Nu idag masserade han Xerox, som tog det med ro, kände han minsta osäkerhet tog han kontakt med mig för att kolla läget. Härligt:)

Jag kom alltså därifrån med massa beröm, tips, en smärtfri hund, ett back-on-track-täcke & en beställning på en massagepryl:)

Om det är någon som funderar på var Aquiro var under det hela så var han hos husse, lämnade honom innan & hämtade efteråt:)

17/1-2005

Idag har vi varit ute med våra träningskompisar Helena och hennes två hundar. Först lite promenad sen lek(ja, hundarna verkade eg vilja träna eftersom de bara var runt oss)
Så vi tränade.
Fritt följ, jääätteduktig:) Och ställande under gång(med störning, en av helenas hundar for omkring Xerox men han stod stilla och ignorerade henne när hon for runt honom vid inkallningen), inkallning med ställande som gick jättebra. Provade även sättande under gång, men där får vi finslipa på vad SITT betyder haha. Säger nog "sätt dig" för ofta =P Men alldeles ypperligt att träna snabba sitt & ligg inne med klicker!:) Ska låna en klickerbok så jag gör helt rätt bara...
Märktes att vi inte tränat på ett tag för han blev tröttt(!) Så då blev det mer lek och mindre träning på slutet, det var uppskattat:) Sen fick hundarna leka med varandra igen och nu var det lite mer fart=)
Sen när vi kom hem (här är det fullt ös;)) så tänkte jag träna lite kloklippning, så jag la honom upp&ner i mitt knä, tills han slappnade av(tog 1/2 sek) sen tog jag fram klotången så han fick se den, höll kvar honom lugnt tills han slappnade av, sen tog jag den närmare, väntade tills han slappnade av osv, tillslut var jag alldeles vid klon då låtsasklippte jag i luften tills han slappnade av, då fick han godis och leka lite. Slut på kloklippningsträningen för idag, jag är nöjd=)

Verkar vara mindre intressanta löptikar nu för han är mer lyhörd. Skönt.
Nej nu ska vi äta innan det blir mys i soffan.


22/1-2006

Jag har börjat så smått med klickerträningen.
Började med att klicka in honom igen. (Petra har redan gjort det så han förstod mkt snabbt vad det hanlade om).
Sen så började jag belöna ett naturligt beteende som han gör relativt ofta för att få honom att förstå att det lönar sig att göra saker:)
Jag valde "bugningen" som han gör när han går upp efter att ha vilat.
Det har vi tränat nu ett par gånger och nu räcker det med att jag tar fram klickern så börjar han vifta på svansen=) Det är så roligt att se!
Och han verkar dessutom ha förstått vad jag vill, att "buga" = klick = godis :)
Så jag tror bestämt att vid nästa träningstillfälle ska jag lägga in kommandot. Men vi får se.
Sen så är det bara min och kanske lite Xerox fantasi som sätter gränserna för vad han kan lära sig:) Men vi ska nog mest försöka hålla oss till lydnadsmomenten.. Men om jag känner mig själv rätt (& Xerox) så kommer det nog bli endel lustiga tricks också;)

25/2-2006

Tänkte uppdatera lite hur det går för oss.
Vi har haft en jobbig period med lite trubbel. Xerox har varit trotsig, jag har haft ont och varit stressad osv. Men nu har det äntligen vänt. Jag har fått medicin och alltså mer ork att göra saker. Och det känner såklart Xerox och blir sitt bättre jag;)

Jag har börjat lära honom ett nytt "trick", i brist på annat är kommandot "voff" och då ska han låtsasfånga luft, slå ihop käkarna runt ingenting alltså. Han fattar så snabbt! Men det tar ett tag innan det sitter. Så nu kan han vandra, buga & snart "voff". Han älskar verkligen klickerträningen=)

Sen så fick jag en glad överraskning igår när jag la ut ett rakt godisspår (var längesen nu) och han spårade rakt! Det har han inte gjort förut. Jättekul att se. Gjorde bara två kortare spår, men med ganska långt mellan godiset. Men han var jätteduktig och klarade det galant, hoppas det håller i sig.

Idag har han varit med mig utomhus i det fina vädret hela dagen, han somnade redan i bilen påväg hem och nu ligger han utslagen i soffan:) Jag har börjat slappna av igen och har honom mer och mer lös och det funkar bra. Jag känner inte att jag behöver ha koll på honom hela tiden i stallet tex, jag vet att han håller sig i närheten och sen kommer han och kollar till mig då & då och ibland så ropar jag på honom och då kommer han.
Hundmötena går mkt bättre, men det beror fortf endel på vilken hund vi möter. Häromdagen mötte vi en amstaff i slakt koppel på en cykelbana och det gick som en dans, men vi har även mött en collie som han blev lite sur på så jag vet inte. Men nu var det ett litet tag sen han verkligen fick leka med nångon annan hund, fast han har inte varit så värst intresserad, leker inte matte så leker inte Xerox;)

Han har fått följa med mig till jobbet, men får tyvärr inte komma in pga allergi, men han funkar kanon att ligga i bilen. Då har jag dessutom mer tid på lunchen & raster då jag slipper åka hem. Jag hoppas att han ska få följa med in på jobbet i framtiden då han som är "allergisk" själv har hund, så jag tänkte att man kunde prova lite försiktigt.

Vi ser fram emot viltspårskursen väldigt mycket. Ska bli roligt att se hur Xerox klarar det. Jag tror att det kommer gå fint och hoppas på dämpad jaktlust. Men sålänge han får sin aktivering så märks den inte så mkt. Därför hoppas jag att jag får vara smärtfri. Men mer ljus nu på våren kommer nog göra sitt det med:)

Nej nu ska jag också gosa ner mig i soffan.
Det var allt just nu.


2/3-2006

Igår var vi på en riktig långpromenad med Petra och Vera. Riktigt mysigt!
Xerox var helt slut när vi kom hem(och jag med för den delen). Han var helt otroligt duktig hela promenaden, gick lös i princip hela tiden och brydde sig inte om andra hundar (vi hade visserligen hjälp av Vera, men mitt självförtroende behövde det) Han visade sin allra bästa sida, tur det så inte Petra behöver ångra sig =P

Idag har han varit med mig hela dagen. Vi åkte tåg till Sthlm på fm, han låg och vilade nästan hela vägen (ett tag på rygg i mitt knä, vaddå avslappnad?). Han fick mycket beröm och det kom fram en hel del människor och frågade om honom. Kul. Men tur att det inte blir så ofta ändå..

Jag skulle träffa kompisar för att göra grupparbete på T-centralen. Hade med mig filt som han kunde ligga på och han var jätteduktig trots massa duvor som spatserade bara någon meter framför nosen, han är verkligen helcool, somnade där på fiket på t-centralen, lugn som en filbunke. Sen efter ca 2 h åkte vi hem igen, men tåget var lite trasigt (läskigt) så vi blev minst 45 min sena hem till Västerås. Pust. Men Xerox tog det med ro och vilade och tittade ut genom fönstret om vartannat.
Jag hade tänkt ta en längre promenad här i krokarna när vi kom hem, men med vädret och en helt slutkörd hund så skippade vi det, det blev lite bus i snön utanför istället. Xerox ligger nu utslagen i sängen (ja jag vet, dödsstraff;)) Men han har varit så himla duktig nu igår och idag så det förtjänar han. Han vet om att han bara får ligga där för att jag är så snäll:)

Så idag blir det nog latmaskande för vår del. Men vi kommer igen=)

28/8-2006

Här kommer någon sorts sammanfattning av de senaste hm 5 månaderna(tror jag det är)
Vi har nu haft Xerox i ca 10 månader, han har varit kastrerad i 3, snart 4 av dom, under denna tid har vi fått lära känna en underbar hund. Om än så otroligt speciell.

Vi har kämpat med kloklippning, vardagslydnad, tävlingslydnad mm mm. Nu känns det superbra, vi tränar inför tävling minst en gång i veckan på klubben(anmäld till tävling den 24 september). Någon sorts aktivering på min lunch & många långa härliga promenader. Vi har även planer på att börja med viltspår, nu när vi har en klöv & allt:) Xerox har skaffat sig en tjej som han tycker mycket om, en liten dvärgpinscher:) Efter kastreringen har han blivit som en valp på nytt & ännu tydligare i sitt kroppsspråk & mer "känslig", fast på ett bra sätt. Han visar tydligt vad han tycker om allt & alla. Han älskar agility & vi ska därför träna det mer på allvar, för att förhoppningsvis tävla nästa vår/sommar. Vi har också bestämt oss för att skaffa en till pinscher, så nu återstår bara att hitta en trevlig kombination:)

Vi har övat en del på att inte jaga harar, det har gått ut på att Xerox ska söka kontakt med mig & gå ordentligt när han/jag ser en hare, vi hade tills idag bara tränat med koppel. Att min träning lönat sig fick jag bevis på idag när en hare rusade iväg bara någon meter från Xerox, han drog visserligen iväg, men bara ca 20-30m, jag visslade & ropade på honom(som en vanlig inkallning) då stannade han & vände på en gång & kom mot mig i full fart, jag är så stolt över honom:)

I helgen var det Mälarpinschern & vi var där igår söndag, det var riktigt trevligt. Såg många snygga pinschrar, både dvärg & mellan & extra roligt var det att få se Xerox pappa på riktigt:)
Det fotades även en hel del & vad jag såg i kameran blev det några riktigt bra bilder. Snyggingen Xerox gör sig så bra på bild:) Han skötte sig väldigt bra, förutom att han verkade ogilla ett par pinschrar & talade om det(två eller tre st tror jag det var), men man kan ju inte tycka om alla. Vi släppte våra hundar lösa i skidbacken en liten bit från ringarna så de fick busa av sig ett par gånger under dagen, det var uppskattat. Men jag är förvånad att inte fler gick omkring med sina vovvar. Alla tre hundarna hoppade in i bilen & somnade på stört efter 10h hemifrån.

Nej nu får det räcka för denna gång:)

/Fia & Xerox