Aquiro

Visst minns jag, alla gånger du fått mig att le, skratta, må bra. Alla gånger vi busat, gosat och bara njutit av att få leva tillsammans. Du hade verkligen något speciellt, ett sätt, en insikt, som jag aldrig tidigare sett hos en hund. Du fick bara vara hos mig i ett år & fyra månader, men du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Du har lärt mig så otroligt mycket, om pinschern, om hundspråk och om livet.
Det var fantastiskt att kunna lära dig saker, att se att jag faktiskt kan. Att vi kunde fungera så bra ihop på så kort tid.

Men vi hade även våra konflikter, att ta över en vuxen hund med så mycket skinn på näsan var inte lätt alla gånger. Nog har du gett mig några gråa hår och skavsår i hjärnan, men vi kom alltid närmare varandra på något sätt. Du fick mig att tro på mig själv och bli trygg med mitt eget sätt att vara mot hundar.

När jag var ledsen så tröstade du, på ditt eget underbara sätt. När jag var irriterad eller arg så fick du mig att le och skratta igen med dina tokigheter. Första gången du plockade bär, du vägrade äta ur min hand, du tittade på vad jag gjorde, sen gjorde du likadant. Det är fortfarande en gåta hur du tog dig förbi hundgallret i bilen, Aquiro som är mindre kommer inte förbi, men ändå låg du där på passagerarsätet när man kom tillbaka till bilen, gallret intakt. Det skulle inte förvåna mig om du hade sett när jag skruvade ihop och isär gallret och gjorde likadant.

Jag tänker på ditt klockrena språk, på gott och ont så var du signal- och språksäker. En självklar ledare och polis bland andra hundar med stort självförtroende, men jag kommer aldrig att glömma första gången vi var och hälsade på Aquiros kull, du behandlade de små liven som om de var gjorda av det ömtåligaste materialet i världen. Du hade förstånd att leka vildare med större hundar & försiktigt med de som var mindre.

Det är dig jag har att tacka för att jag fått lära känna Petra, en underbar kvinna som jag har väldigt mycket att tacka för. Hon har trott på mig, stöttat mig och funnits där att bolla idéer med, eller bara få svar. Utan dig hade jag heller inte fått lära känna andra fantastiska pinscherägare, Maj-Len (med familj) först och främst, även hon en underbar kvinna. Sen såklart resten av valpköparna i A-kullen & våra träningskompisar. Det är även din förtjänst (tillsammans med Petra) att jag vågade ta steget att bli med valp. Ett beslut som jag är evigt tacksam för att jag tog.

Jag kommer aldrig kunna tacka dig nog för all hjälp jag fick med det lilla knyttet, du lärde honom hundspråk och du hjälpte mig att se till att han följde våra regler i flocken. Du var hans förebild och hans roligaste och bästa vän.

Jag hoppas att du inte klandrar mig för att jag kanske lät dig finnas lite för länge, jag var inte redo att ge upp, men fick till slut inse att du inte skulle klara ett liv som "handikappad". Du hade det jobbigt sista månaderna, men vi fick en underbart fin sista tid tillsammans ändå med hjälp av höjd dos smärtstillande så blev du dig själv igen, det var verkligen härligt att se.

Du kommer alltid att finnas väldigt nära mitt hjärta och i mina tankar.
Du är älskad och saknad, vackra, fantastiska varelse.

Romfartuna's Xerox
2003.05.24 - 2007.03.09