Veterinärbesöket
Veterinären var väldigt glatt inställd, började med att hälsa som en pipleksak (men han gick inte ner på alla fyra;)) vilket Aquiro uppskattade.
Vägde honom, bara 14,2 han är lite tunn nu, ska köpa någon olja tror jag.. Byta foder ska jag göra innan nästa säck också.. Hursom..
Vi fick springa (läs: man vet inte vem som haltade mest) i korridoren. Sen klämde, böjde & kände veterinären på Kiro, han sa inte ett pip, men man märkte var det gjorde ont, hasleden, ner mot tassen & svansen (där reagerade han mest). Efter veterinären "plågat" honom klart så vände sig Kiro om & ville pussa på veterinären, han är ju bara för underbar!:)
Vet. tyckte inte att röntgen behövdes, bara om han inte blir bra efter sin 10-dagars rimadyl kur. Så under den tiden så är det endast kortare koppelpromenader, ska hålla honom så lugn som möjligt i övrigt också. Veterinären skrattade när han instruerade om att han skulle hållas lugn, det blir nog inte lätt, han som vill fram & hälsa på alla & är så nyfiken & pigg sa han.
Jag måste säga att jag är stolt över min lille knodd, han verkar gilla veterinären, ska försöka hålla det så. Ska försöka hålla besöken till ett minimum, mest för Aquiros skull men också för min plånbok..
Nej nu ska vi ut på en kort runda innan "Bonde Söker Fru" :)
Tack för kommentarerna, det värmer i oron, hinner inte skriva tillbaka något nu. Ni får hålla tillgodo med inlägget:)
Hmmm... Jag ser vissa likheter mellan Aquiro och Ambra. Hon var också hos vet idag för att få vaccinationsspruta. De flesta hundar brukar vara lite reserverade redan på väg in mot entredörren (troligtvis på grund av alla dofter) men nej nej inte Ambra. Hon går med glad svans in hos veterinären, sätter sig ner och ser allmänt glad och lycklig ut. Efter en stund så går hon mer eller mindre fot längs en korridot, in i ett rum. Där hälsar hon glatt på en kvinna. Vi lyfter upp henne på bordet, där sätter hon sig ner lugnt och stilla. Kvinnan går iväg för att hämta vaccinet och sprutan. Ambra sitter lugnt, tar sin spruta i nacken utan ett
ljud eller protest. Sen lyfter vi ner henne och hon springer fram för att pussa och gosa med vet. Hmm... Hon charmade minst sagt.. Inte den reaktion man är van vid när man är hos vet...
Hoppas allt går bra med Kiro. Tänk om hundarna kunde ha vett att undvika vet. ;)
Haha, skrattade gott när jag läste om Aquiros besök hos veterinären. Känner igen både spralligheten, den positiva inställningen.. och pössarna såklart, hos Calle ochså. :) Det är en liten plutt du har om man jämför med Calles 20 kg. ;) Skönt iaf att det inte verkar vara ngt allvarligt med benet, precis som du skriver så är nog den största utmaningen att hålla en sprallig pinscher i stillhet.. går det???? :D
Ang spårandet så håller vi främst på med personspår, Calle är ju en brukspinscher ända ut i klospetsarna. ;) Vi har viltspårat en del ochså men (jag) brinner mer för personspåret!
Stackars Aquiro, det är inte kul att ha ont i benet när man är en glad och sprallig pinscher som vill busa och leka.
Egon är mycket bättre, benet ömmar inte lika mycket och nu börjar han vilja leka och busa, men fortfarande sover han ganska mycket. Det har varit korta koppelpromenader för honom också och det har faktiskt gått bra.
Hoppas Aquiro kryar på sig snart.
Kram
Va skönt att läsa att det nog inte är nått farligt. Men ja, lycka till med att hålla honom lugn *fniss* Tack och lov är sånt oftast lättare med tikar, så jag slipper det jobbet med de där überglada och sprallig hanarna ;) Du får köra mycke mycke hjärngympa nu då!