Aquiro

Igår vad vi ut till Skultuna BK & tränade, först gick jag & Anna en promenad med Aquiro & Alwa, sen satt vi & kikade på träningstävlingen som var där, hundarna fick bra passivitetsträning.

Sen kom resten av gänget & regnet. Så vi fick pausa lite. Sen hade vi ringträning & sen "fri träning" kändes kanonbra alltihopa, vilken arbetsglad hund jag hade! Ska tydligen ställa både Aquiro & Alwa på lördag, men det känns bra, tror att Petra kanske smittat mig lite med sina tävlingsnerver (som är helt fantastiska!). Jag kan också vara lugn, kan jag med stort självförtroende skriva nu, men kommer nog vara annat på lördag;)

Både jag & Aquiro var i stort behov av ett ordentligt träningspass, sättandet i utgångsposition börjar kännas mer & mer som att han förstår. Fjärren är kanon & även fritt följ känns jättebra:) Inkallningen även den & platsliggningen känns bättre & bättre. Men han har ju sin berg & dalbana just nu med hormoner & allt, så jag är bara glad för varje träningspass som känns bra:) Att han kan kommandona bra märks eftersom jag kan kombinera dom lite hur som.
Något som jag blev mycket förvånad över var att Aquiro reagerade på åskan, han som aldrig reagerat starkt på något ljud innan, men det är väl spökålder fortfarande. Men jisses vad svårt det var att inte bli hönsmamma & trösta & krama, haha, men jag Vet ju Mycket väl att det är det sämsta som man kan göra. Tror ändå att jag skötte mig acceptabelt under hans hemska minuter:)

Nu på kvällen har jag & Anna (med hundar) varit i skogen & plockat svamp, hundarna har fått vara lösa ett par timmar, så underbart för dom. De är så duktiga de små knoddarna! Vi avslutade med att åka till ett gammalt grustag & åtminstone Alwa badade, Aquiro blötte knappt ner tassarna;)

Tack alla underbara hundmänniskor för att ni finns! Ni betyder så otroligt mycket! Är så skönt att vi har vår lilla "stödgrupp";) Stora Kramar!