Aquiro

Ja, kan inte låta bli. Måste bara få skryta lite om min underbara kille!
Idag skulle jag lämna in bilen på lite småfix (gratis eftersom de inte hade hunnit innan jag hämtade den från firman) :)
Så då fick jag skjuts av en snäll Danne till jobbet & han tog dessutom hand om skrutten hela dagen. Aquiro känner Danne sen han var liten, annars hade jag inte bara släppt iväg honom på de "äventyr" som jag ska skryta om nu;)

Först var det hämtning av Dannes pappa, som Aquiro aldrig träffat. De skulle åka bil i ca 10 min skulle jag tro. Då satt han i knät på pappan hela vägen, utan problem:) Sen skulle de till Dannes bror, som har en golden-tik på ca 2 år & en dotter på ca 1,5 år som är van att klänga & klättra på hundar.. Han hade tydligen varit väldigt busig där, men snäll & lugnat ner sig efter ett tag & bara gått undan lite försiktigt när dottern varit lite småjobbig med honom:)

Sen efter jobbet & bilhämtning så gick vi en sväng i skogen & på ett fält, han fick vara lös hela tiden (ja, jag vet reglerna, men han lyssnade så exemplariskt & fortsatte att göra det hela vägen, trots en hel del fågel & spår, annars brukar jag koppla honom om han tenderar att inte lyssna) min underbara lillkille! Eftersom det varit en sån jobbig dag så gjorde vi bara ett "hämta pinnen", varianten att jag kastade iväg den (håller i honom & han väntar på "vart"), han gick rakt på den & letade mycket fokuserat & kom med den i princip på en gång, släppte den max 30cm ifrån mig, så det tar sig!:)
Den andra varianten är att jag knyter fast honom & går ut med pinnen. Sen får han leta, i sele eller lös.

Nu ligger han helt utslagen på en hög med kläder som jag ska ta hem från pappa. Såå söt:)

Ja, konstigt nog, efter fyra dagars total sjukdom för min del så blev jag äntligen bra i lördags em/kväll. Fick äntligen i mig mat igen. Stackars Aquiro har fått stå ut med en sur, trött & totalt orkeslös matte. Han har hoppat jämfota(fyrfota?) i sängen & varit tossig på promenaderna & mitt tålamod har varit allt annat än bra. Men han har varit vääldigt duktig eg med tanke på alla hormoner & all energi som han har, plus att han är van att gå lös/i långlina varje dag & tränas med varje dag. Så han är nog glad att matte är frisk igen. Men lördagen & söndagen blev händelserika så det är skönt.

Lördag fick han en ny kompis, en underbar liten mops som heter Napoleon som Aquiro körde totalt slut på;) De är nästan precis lika gamla & lekte jättebra tillsammans. Det går inte att komma ifrån att Aquiro är jätteduktig på hundspråk (Tack Xerox & Wilma såklart;)) & att han är bland de snällaste själarna som finns. Lille Nappe härjade på avstånd på honom, innan de hälsat, då låtsades han bara inte om honom:)

Söndag gick vi morgonpromenad med Anna i hamnen, sen till ICA, shoppade lite käk, sen sola på Annas innergård, inte lika mkt folk som sist, men ändå. Han var lugn & skötte sig exemplariskt:) Sen promenad hem rakt igenom city, jätteduktig mini:)

Sen grilla med några av grannarna, ett par & deras son på 4 år, det är Aquiros bästa kompis (förutom ovan nämnda mops) i huset tror jag, så vi vuxna åt & pratade & Aquiro & Daniel lekte & pysslade, hur härligt som helst. Underbara hund:) Såklart så lämnar vi dom inte utan uppsikt, men jag har väldigt stort förtroende för min lillkille när det kommer till barn (eller ja, i största allmänhet eg). Men man får ju ha lite koll på vad för barn som tillåts leka med hunden, denna familj har katter & både föräldrar & barn är kanonvettiga, så det känns jättebra att de har varann, även om Aquiro tycker om alla mina grannar:)

Att Aquiro inte riktigt läst rasstandarden märks när det kommer nya människor till "hans" tomt, ibland kan han säga till, om de beter sig mystiskt, men oftast så är han bara nyfiken, hälsar & sen är det bra eller så tycker han att han fått en ny kompis. De som han nu skäller på ska ändå fram & hälsas på & efter ett par min så är de godkända & får vara på hans tomt:)

Sen kom Maja & vi traskade ner till Kajen för en fika. Han skötte sig exemplariskt även där, bland alla människor, glassar, hundar osv:)

Nu kommer jag säkert få tillbaka tusenfalt på tisdag på träningen för att han skött sig så bra, men äh! Även idag har han skött sig kanon, gått lös hela dagen ute & funkat kanon (jag glömde/hann inte få med mig sele & lina).

Så vi är tillbaka & superladdade båda två;)

Det har varit mycket i helgen. Jag har varit ute & härjat, Aquiro har legat hemma & sovit (alltså från tio elva nån gång till ett två). Lämnar jag honom vid sovtid så håller han sig lugn & sover bara, men än så länge får han bara vara i buren:)

Vi var även på vårruset i veckan, han var jätteduktig. Fredag åkte han buss igen, inga problem, imorse ville han nästan på bussen när vi väntade på min kompis som skulle plocka upp oss:)

Lördagen var ju valpträffen (bilder i inlägget under!!), sen utgång för min del, men ingen lång stund. Söndagen var först sola hos en kompis på hennes innergård, Aquiro låg växelvis i skuggan & växelvis i solen. På gården fanns två katter som var vääldigt nyfikna & inte riktigt gilalde hundar, så stackarn fick stryk av en av dom en gång. Men han överlever utan men;)
På gården var det också massa barn som sprang runt med div leksaker, han brydde sig inte om dom förutom på slutet när han hade tröttnat på sin tråkiga matte som bara låg platt på rygg;) Det var även ett gäng personer som kom fram & hälsade på honom, han var glad som vanligt:) Var ett par karlar i 40-50-års åldern, så det var bra träning:)

Sen på em var det kalas hos min kusin, där var det också ett par farbröder, gick hur bra som helst, de kollade inte tänder, men de hanterade honom lite. Utan minsta problem, skulle vara att han blev för glad isf:)

Det är sån skillnad på honom när jag verkligen tränar varje dag, även om man märker av hans slyngelfasoner så blir jag ju roligare & mer intressant såklart. Har bara inte orkat när jag inte haft nån bil, men det blir förhoppningsvis ändring på det i veckan. Peppar peppar..

Om jag skriver underligt så beror det på feber, ont i halsen & att jag ändå måste jobba..

Ja, nu har mitt lilla monster en våg av hormoner här tror jag. Han testar inte mig på nåt annat sätt än att slå av hörseln totalt. Vilket är så otroligt frustrerande när man haft en sån underbar, följsam, kontaktsökande hund hela tiden. Men jag hoppas att det går över snart. Som sagt är det ju i perioder. Men jag skulle hellre ha en hund som testar mig genom att svara upp tex. Men nej, han stänger bara av hörseln, inte en gång har han morrat eller liknande åt mig.

 Väldigt skönt, men som sagt frustrerande med en hund som slutat lyssna bitvis. Så nu är det kontakt & följsamhet som övas, sele & långlina för det mesta. Men detta med "tonåren" kräver mer tålamod än jag har ibland kan jag erkänna. Så vi lägger mer tid på trickträning både med & utan klicker. Så att vi ska hålla oss så sams som möjligt.

Har på två dagar lyckats lära honom "rulla runt" (utan klicker, blev för mkt att hålla reda på), så med tanke på det känns det inte det minsta oroande:) Nästa trick är "buga" med hjälp av klicker. Sen får vi se, vill lära in snurra(gå ett varv runt sig själv), dansa (gå på bakbenen), sen ett gäng till. I den här takten så lär det bli ett par:)

Fick även stort bevis på att han verkligen kan sitt & ligg (jag har varit osäker på om han verkligen lyssnar på ordet eller tittar på mitt kroppsspråk) Men här om dagen då jag skulle åka & handla så lät han i sovrummet innan jag ens gått, så jag satte in honom i buren, han lät fortf så jag gick fram & kikade genom nyckelhålet, han stod upp & viftade på svansen. Då sa jag sitt, hunden sätter sig ner. Sen ligg, hunden lägger sig på en gång. Underbara lilla kotte:)

Så visst kan han. & visst kan jag. Men vi passar nog varann lite för bra ibland. Då går vi inte ihop. Men när värsta hormontopparna är över, jag har bil igen (har dåligt samvete för att jag inte kan åka ut i skogen varje dag som förut) & vi kan ta oss ut till klubben, då jäklar får man passa sig för oss;)

Just det, Aquiro åkte buss för första gången i sitt liv i lördags (skäms på mig!), det gick som en dans:) Han är så enkel att ha att göra med trots allt, går med på det mesta bara matte är med;)

Åh, underbara lillkille:) Här skiftar det snabbt, igår var han dryg & jobbig, som tur var skulle jag hjälpa Fabi med hans Ace, det gick mycket över förväntan, ingen jättelätt hund, så jag var nöjd & kände att jag inte är helt kass på hund som tur är;) Aquiro fick vara ensam i en timme & det gick utan problem, i fredags var han ensam i ca 4h, vilket också gick jättebra (han är ju van att vara ensam, men mest i bilen & sen tror jag han lärde sig skälla/yla av Ebba sist de var här)...

Idag tänkte jag vara duktig & börja med nya momentet i LK1.Alltså hålla apporten i 5sek. Han bär ju ofta runt på pinnar, längre sträckor, utan tugg, börjar även bli duktig på att komma ända fram innan han släpper:) Så idag satte jag honom & fick honom att ta pinnen, loss,godis. Sen om igen ett par ggr, tillräckligt få & tillräckligt mycket beröm för att han skulle kunna hålla sig cool, men samtidigt hålla på att slå knut på sig själv av arbetslycka:) Han höll den som mest i nån sekund, då fick han godis & tokberöm så han fick fnatt:) Sen räckte det med träning just då:)

Plus att promenaden imorse gick jättebra. Litar mer & mer på honom nu faktiskt (när det gäller att vara lös, i övrigt litar jag till fullo på honom), men han är ju fortfarande en riktig slyngel.

Just det, han kräktes tidigare idag lillpyret. Men det såg ut att vara lite för mycket gräs & lite för lite käk. Han har ätit lite dåligt, funkar bättre på fri tillgång så jag kör på det (mäter upp dagsransonen & låter stå framme).

Ska ev vara med på utställning i juni, i Avesta, ska bara lyckas anmäla mig:) Förhoppningsvis så har Petra möjlighet att ställa honom, jag känner att två blåbär i ringen är ett för mkt;)

I söndags hade vi då det tredje (eller är det fjärde?) tillfället som vi sågs. Det var lika roligt & lärorikt som vanligt:)
Denna gång ännu roligare än vanligt, tråkigt bara att inte Viktor & lilla Ebba kunde vara med..
Men Amigo med matte & husse var med, det var jätteroligt & speciellt att träffa Aquiros enda bror för första gången sen de var 8 veckor, de är faktiskt lika, både till utseendet & delvis till sättet. Men jag är mer än helt övertygad om att Petra ledde in mig på helt rätt valp, hon kan sina saker, men det var ju inget nytt;) Sen visade sig ju även Petras nya guldklimp Grace, en sån underbar liten varelse! Hon kan nog bli något riktigt stort, verkligen tuff & social!

Det blev mest prat & promenad för oss tvåbenta & bus & härj för de fyrbenta, men även bra avslappningsträning när vi glufsade mackor & fika:) Men vi tog ett litet pass ute med sitta/ligga kvar & kontaktövning med alla kullsyskonen runt omkring. Sen en kombinerad inkallningsövning & början till budföring/rapport. Hursom så var Aquiro helt slut när dagen var slut.

I den övriga träningen så håller jag på med föremålsintresset, uppletande osv, vill att han ska förstå vad han ska göra, det går väl sådär. Något som går mycket bättre är kommandot stanna. Har även börjat med att få till korrekta sättanden vid fot & mer & mer "ordentligt" (friare fot). Han får gå mycket lös, vilket funkar kanon. Även om hormonerna börjar märkas ordentligt. Han går alltid bakom mig igenom dörrar & jag tänkte utnyttja det & lära honom kommandot "bakom". Har börjat med att öka hans självförtroende genom att han får träna sin balans mm genom att klättra på stock & sten. Han verkar tycka att det är riktigt roligt, även att gå igenom tunnlar & liknande som man kan hitta ute. Vi övar även på att vistas i nya miljöer, bland mycket hundar, katter, folk osv. Samtidigt som vi fösöker ta det lugnt då det är en känslig period.

Han har däremot inga tendenser att morra eller liknande mot mig, det verkar vara väldigt självklart att jag är ledaren. Behöver väldigt sällan ryta i ordentligt. Räcker oftast med ett app-app, jätteskönt:) Han verkar dock vara inne i en pipig & ganska mammig period, men det har ju sina orsaker. Hoppas på att det går över snart.

Nej nu får det räcka med text för nu. Hoppas att det inte blev för rörigt, känner mig lite rörig nu;)

I alla fall för Aquiro. Xerox har ju redan varit här. Ja, vi är i Växjö nu:)
Åkte ner igår efter jobbet, vi var nog lika trötta alla tre efter en fem timmar lång bilresa (hade nog kunnat komma fram på 4 timmar med en annan bil & bättre väder samt piggare förare, men det viktigaste var ju att vi kom fram). Vi stannade två gånger, en gång mitt i skogen så fick de rusa av sig, sen en gång vid en mack så där blev det en mer kontrollerad promenad.

De var så otroligt duktiga mina killar, inget tjafs, båda två sov största delen av resan, var bara Xerox som jag såg kika upp ett par gånger. Så det var nog Xerox som var tröttast när vi kom fram, efter tasstorkning & hälsa väldigt glatt på Danne så gick han & la sig i soffan & vägrade röra sig tills det var dags för kvällsrundan.

 Aquiro däremot var helt vild & måste sovit väldigt bra i bilen;) Så han fick busa av sig sen slocknade han också i soffan, han har ju inte varit här innan, så igår var han inte så hemmastadd, men nu ligger båda hundarna helt avslappnade & vilar, en i soffan & en i sängen. Ska nog snart ta första morgonsvängen, Danne tog ju Aquiro imorse & Xerox den latmasken verkar inte vilja gå ut:)

Är fortfarande orolig för Xerox skada. Så på måndag elelr tisdag ska jag ringa rehab på Strömsholm & höra hur jag ska göra. Är inte temperaturen höjd så ska jag nog be om utförligare röntgen, inflammationen fram kan ju faktiskt uppkommit av felbelastning pga smärta på annat håll.. Nej usch, nu ska jag njuta av mina underbaringar, de är så underbart mysiga, Xerox kom in i morse & var på supermyshumör så vi låg kvar extra länge & mös alla fyra:)

Nej, om man skulle ta en långpromenad i det underbara vädret:)

Bildbomb!!

Aquiro på språng, ena örat är bångstyrigt..



Aquiro poserar



Vad gör Xerox egentligen??



Xerox poserar



Aquiro


Ebba (kolla söta tassarna)



Ambra



Ebba igen



Alwa



Aquiro & Alwa


Azzra



Aquiro & Alwa


Xerox på språng


Wilma på språng


Hej kompis!


Xerox kikar på valparna


Aquiro på språng mot matte


Xerox nyfiken på busungarna

I fredags var jag ute & härjade, mycket välbehövligt, och då var Aquiro hos fam Clevinge. Han hade skött sig bra vad jag förstod & verkade inte sakna mig vilket jag tycker är oerhört skönt, med tanke på vilken mamma-gris han faktiskt kan vara:)

Xerox var hemma, men eftersom jag hade lite folk över först så fick han all uppmärksamhet & godsaker för sig själv.. Han var jätteduktig & verkade gilla Moa som han gosade med:) Sen fick han en promenad när jag kom hem mitt i natten då vi skulle se till att Tove kom hem säkert:)

Resten av helgen har hundarna varit supergosiga & vi har mysit ovanligt mycket:)

Aquiro håller väl så smått på att bli tonåring, vilket märks på många sätt. Men han är ändå duktig & vi gör framsteg hela tiden:) Hittills har han bara stöddat sig en gång, det var vid kloklippning, mamma hjälpte mig & höll, men det var mig han blev sur på(försökte skrämmas), jag bara suckade & fortsatte, då gav han upp & har inte försökt något liknande efteråt:)

Xerox & Aquiro går väldigt bra ihop. Visst vill Xerox ha alla ben & han bli sur på lillskiten ibland, men inte alls lika ofta som förut. De leker superbra tillsammans & jag upplever inte att Xerox vaktar honom fullt lika mkt som han gjorde ett tag.

Det som ger mig skavsår i hjärnan nu är Xerox & katterna i trapphuset. Har pratat med grannarna så de är medvetna osv, men det är ju inte kul ändå som imorse då en katt uppehöll sig i trapphuset & väntade på att bli utsläppt. Xerox skriker/ylar & tar man tag i honom i nackskinnet eller om nosen så blir det inte bättre. Ska försöka hitta nån strategi för det där. Han är ju inte aggressiv alls mot katten, mer stressad & frustrerad, så kanske är det sista stressen efter flytt & min stress som finns kvar.. Men vi kommer igenom det här med:)

Nej, nu är det fika på jobbet:)

Imorse så låg det ett snötäcke över Västerås, underbart. Både hundarna & jag blir som små barn, vi älskar snö:) Skulle vara trevligt med en roligare bil, men men, det är en bil & för tillfället så har den ett lastgaller.

Det börjar bli lugnare hemma nu, jag mår bättre igen & börjar slappna av vilket gör hundarna mycket lugnare & behändigare. Har tagit för vana att träna trickträning med Xerox  varje morgon innan vi åker till jobbet. Han får även lydnadsträning på en av rasterna då jag är ute med hundarna. Aquiro tränar jag inne på jobbet eller hemma med Xerox platsad.

Idag ska Aquiro få börja vänjas in med att sitta i bilen han med. Eller alltså här på jobbet, han är ju ordentligt invand på andra ställen & vi är nu uppe i en timme som de kan sitta tillsammans i bilen. Hemma är tiden de kan vara ensamma ca 20 min. Mest för att jag nyss flyttat & det är prylar överallt som man inte vill att de ska härja med.

Det är ovärdeligt att ha hund. Igår blev jag ledsen en stund & som vanligt när jag gråter så kastar sig Xerox över mig & pussar & kramar mig, han är underbar. Aquiro förstod nog inte riktigt, eller jo kanske, men han fick inte möjligheten att trösta mig, Xerox var överallt. Det är svårt att fortsätta vara ledsen då:)

Igår satte vi (eller ok, pappa) äntligen i lastgaller i mammas bil, så imorse åkte båda hundarna bak i bilen. Så himla skönt.

 Idag på lunchen vart det till att äta ute, jag kände att jag behövde komma ifrån jobb & prata med folk:)
Glömde buren uppe på jobbet så båda hundarna fick sitta i bagageutrymmet i 30-45 min efter att jag kört till restaurangen vilket tar ett par minuter. De var hur lugna som helst när jag kom tillbaka:) Reste sig upp för att vifta på svansen & säga hej men sen la sig Aquiro igen & Xerox satt så lugnt. Aquiro är så himla duktig, numera kan jag både fika & äta lunch i ganska lugn & ro medans han är instängd i buren/hagen. Även om han kan låta lite ibland så är han jätteduktig & lugn.

Båda hundarna har kommit tillrätta nu efter en vecka i lägenheten, katterna har inte ställt till så mycket problem, än;) Nej men jag har även varit mer flitig med att träna med Xerox (haft så dåligt samvete) plus att jag inte är lika stressad & då är han ju som han ska. Jäkla hundar att påverkas så otroligt mycket av hur jag mår.

Nej nu har jag inte tid att skriva mer för den här gången. Men skriver mer här nån dag & ska lägga in bilder från den underbara(men kalla) valpträffen som vi hade i lördags:)

Vill man inte ha valp;) Flyttade igår kväll, allt är en enda röra. Som tur är skötte sig hundarna exemplariskt igår, de fann sig snabbt tillrätta. Båda två har ju varit i lägenheten förut eftersom det är min mormors gamla:)

Men imorse märktes att det varit stressigt på Aquiro då han bajsat inne när jag var i duschen & kissat två gånger, varav jag klev i den ena pölen. Men om man ska se positivt på det så var det första gången jag klev i något, just eftersom han varit så duktig. Så det är nog inget att vara orolig över, mer orolig över att han vägrade göra ifrån sig ute igår när mamma hade hundarna när jag & pappa flyttade alla grejjer.

Lite roligt är det också att det bor tre katter i trappuppgången. Ska bli spännande första gången som Xerox får syn på dom. I Hans trappuppgång. Nej, men han får vänja sig. Har ju fågeln hemma nu med, den ska ut så fort som möjligt, men trots att Xerox bott med den ett bra tag förut så är den väääldigt spännande nu, skumt.

Ska försöka få lite ordning & rutiner hemma nu så att vi får en bra vardag & lycklig samvaro..;)

Nu har det varit både jul & nyår. Jag är så oerhört stolt över mina killar.
Skrev ett jättelångt inlägg här i mellandagarna som bara försvann, det gick iaf ut på att Xerox är fantastisk;)

Xerox har ju varit med om två överfall av män (män som överfallit den som varit på promenad m Xerox). Vilket i sig gjort honom extra misstänksam mot främmande karlar, det har dessutom inte blivit bättre av att han haft sin skada.

Men, nu är han smärtfri & jag har på allvar börjat träna kontakt & även hantering med främmande män inblandade. Nu har han träffat på 3 av mina killkompisar & 1 av mammas. Första av mina killkompisar som han träffade var bara kontakt, Xerox sökte själv kontakt när min kompis satte sig ner för att hälsa på Aquiro. Snabb hälsning, sen var det bra, sen tog Xerox själv kontakt ett par gånger, denna kompis skulle in till oss & hälsa på, jag satte Xerox utanför, min kompis gick in, inga problem.

Nästa kompis träffade vi utomhus på ett ställe vi brukar promenera på nästan varje dag efter jobbet. Samma sak här, snabb hälsning & koll, sen neutral. Det som var riktigt roligt den här gången var att min kompis fick syn på en gren & sa, nu ska vi leka Xerox, jag skrattade & sa, ja prova det du. Men Xerox lekte med honom & han fick ta pinnen av honom osv, helt underbart att se:)

Sen var det mammas kompis, en stor karl som inte är spec van med hundar, även där snabb hälsning från Xerox & mannen klappade även på Xerox, framåtlutad & på huvudet, utan minsta problem.

Nu senast var det en vän till mig som först åkte med i bilen(han körde), då la Xerox huvudet på hans arm. Sen var han hemma hos oss(mig & mamma) då satt vi i soffan, jag, min kompis & hundarna, då klättrar Xerox över mig för att lägga sig i min kompis knä & vill bli klappad.. Båda hundarna var helt avslappnade i hans sällskap & verkade verkligen tycka om honom. Hm, den här killen kanske man borde satsa på?:)

Jag är  väldigt stolt över min hund som efter två överfall & smärta under lång tid fortfarande är öppen, kontaktsökande & vänlig. Men, man får inte glömma att han har stor skärpa & försvarslust. Han är dessutom signalkänslig & det får man inte heller glömma.
Jag har också fått jobba med mig själv, för det beror väldigt mkt på hur jag uppträder & känner hur Xerox reagerar, har även lärt mig att läsa av Xerox, känner honom väl nu & kan hans kroppsspråk. Så (ramla inte av stolen nu Petra) jag är stolt över mig själv också:)

Just det, Nyår var det ju jag skulle skriva om:) Det firades lugnt ute i Skerike hos en nära vän, vi var bara 3 st när hennes syster+pojkvän åkte in till stan. Sen var ju hundarna med såklart, både mina två & deras snart 8 år gamla tik. Tyvärr kunde inte Xerox & Frida hålla sams, så de fick vara i olika rum, turas om att vara inne vid oss. De har gått bra ihop förut, men det var ett bra tag sen de sågs & Xerox är ju vaktig om Aquiro, så det var lika bra att hålla de separerade inomhus (ute var allt frid & fröjd). Det skjöts raketer inne i stan såklart, vilket lät lagom mkt där ute på landet, men vid 12-slaget härjade både grannarna & mina kompisar med raketer(jag satt inne & mös med hundarna). Men jag vet inte om det är något fel på mina hundar, men Aquiro låg & toksov bredvid mig mitt i värsta smällandet & Xerox var lugn som en filbunke. Underbara hundar.

Något som jag slarvat lite med nu är ensamhetsträningen, tror jag.. iaf på jobbet(kan bero på att jag inte jobbat så mkt?). Hemma kan jag duscha & vara kvar inne på toaletten extra länge utan problem, kan lämna hundarna i bilen iaf 15min utan problem också. Aquiro blir mindre & mindre igel hemma i lgnheten, skönt. Men jag flyttar ju snart & då är han så illa tvungen att kunna vara ensam så att jag kan handla osv, är nog därför jag är oroad över ensamhetsträningen.

Just det, träffade MajLen, Ellinor, Wilma & Azzra här & var på promenad, det var underbart att få se sina hundar så lyckliga. Hoppas att vi kan hålla det så att vi ses en gång i veckan:)

Igår fick Aquiro uppleva sitt första snöfall:) Jag kunde inte sluta le när jag såg plutten i snön.
Vi kom ut från jobbet & skulle åka hem, då snöade det! Aquiro tittade upp, undrade vad det var för konstigt kallt som ramlade ner på honom, tittade frågande på mig, sen försökte han fånga flingorna & smaka på dom. Han fick en flinga på örat & skakade snabbt bort den, sen såg han bara lycklig ut & skuttade runt lite.

Jag åkte till Ringvallen & släppte båda hundarna lösa i snön,  Xerox älskar ju snö. Så vi kastade lite snöbollar & busade en stund. Det är så underbart att se sina älsklingar så lyckliga, fulla i bus:) Två tossiga hundar som kommer mot en i full fart när man kallar på dom, brottar ner en & attackerar med pussar, svansarna som går som propellrar, man Kan inte vara olycklig när man har pinscher!

Det är guld värt att varje morgon bli väckt av två som eg är lika sega som en själv, men som gör en ansträngning att gå upp, men istället pussas lite & kryper ihop så nära de bara kan, gärna under täcket, för att inte röra sig spec mkt förrän jag bestämmer mig för att gå upp. Ibland undrar man vad det är för hundar man har;) Underbara är de i alla fall. Men jag har bestämt mig för att nu när jag flyttar ska de inte få sova i sängen längre, men de kommer att få vara där när de blir uppbjudna.. Men det kommer jag nog inte få tillräckligt med motivation till förrän jag slutar vara singel igen. Jag har jättesvårt att sova om jag inte vet att & var båda hundarna ligger. Men Xerox ligger redan nu oftast i bädden eller i soffan precis bredvid sängen. Så  det blir nog inga större problem, är nog bara lillskiten som kanske kommer ynka sig lite. Fast han sover ju bra i buren som är iaf 2m ifrån mig på jobbet;)

Imorgon ska jag & Xerox till Strömsholm på återbesök, förhoppningsvis för sista gången. Han passar(gångarten) i princip inte alls, men ibland ser jag att han haltar till tycker jag, men det kan vara i rörelsemönstret redan, jag går ju fortfarande inte helt "normalt" även fast jag inte har ont, flera år efter min skada.. Han är hursomhelst inte lika lättstött & visar inte på långa vägar lika mkt smärtsymptom.
Ska få en massagepryl i julklapp som både jag & Xerox kommer ha nytta av:) Ska se till att beställa den imorgon.

En pinscher som inte får röra på sig så mkt som den behöver blir ingen lycklig pinscher.. Jag vill att han ska kunna följa med på skidturer, cykelturer, träna agility, springa lös osv. Uppvärmning & nedvarvning har jag bara blivit än mer noga med & det har jag fått mkt beröm för från rehab på Strömsholm=)

Skriver nog imorgon om hur det gått.
Tjing sålänge!

Nu har jag satt igång ensamhetsträningen på riktigt, eftersom jag kommer bo helt ensam snart så måste de ju kunna vara ensamma så att jag iaf hinner handla;) Just nu har jag stor hjälp av min underbara mamma som hundarna tycker väldigt mkt om.

På jobbet är han med mig när jag traskar omkring, i sin valphage eller instängd i buren, beroende på vad Aquiro gör, var jag är & hur länge jag blir borta. I nuläget kan jag vara borta ca 5-10min utan ett knyst från lillskiten, sen börjar han låta, men stressar inte upp sig. Han är ju så säker i sig själv & trygg i de miljöer jag lämnar honom. Har även lämnat honom någon eller några minuter i buren i bilen, men då oftast med Xerox som sällskap. Han älskar att åka bil & somnar nästan alltid på en gång, eller håller sig åtminstone lugn(med enstaka undantag).

När jag sätter ner honom i valphagen visar han tydligt när han vill ut, upp i knät, ha mat osv. Tar jag inte upp honom i knät även om han vill kan han pipa lite, men är han trött går han & lägger sig i buren & är han busig så leker han lite med sin tross, benet eller jagar svansen;)

Hemma om jag står & diskar så har jag båda hundarna liggandes/sittandes på golvet bakom mig:) Riktiga mamma-grisar har de blivit båda två, jag fattar ingenting, men kul är det:)

Har ibland lite dåligt samvete över att jag inte hinner med Xerox på samma sätt längre, men han får en stunds mental aktivering med tricks &/eller lydnadsövningar varje dag iaf. Får gå lös på jobbet & han leker ju endel med Aquiro, så det kanske inte är såå synd om honom ändå, han överlever nog tills Aquiro inte tar fullt så mkt tid längre. 

Aquiros rumsrenhet går kanon för tillfället, jag har lärt mig när han behöver gå ut & han vet att man inte gör ifrån sig inne:) Hade en period då han hade fått för sig att man skulle kissa i bädden (skum hund), men det har gått över nu.

Har börjat klicka in lillskiten nu, passar på att göra det när mamma är ute med Xerox, för han blir ju tokig om han hör klickern.. Så snart är han ordentligt inklickad:)
De kommandon han kan hittills är sitt, vänta, varsågod. Har inte lagt in något nej än & kommer nog inte göra det. Använder ett app-app eller ett morr, det förstår båda hundarna bättre, behöver inte "ta i" nåt spec då heller.
Har börjat med ligg litegrann, har väl tänkt att klicka det sen. & börja med andra småtrick som ska klickas, herrn är ju så svag för godis, så svårmotiverad är han ju inte;) Det svåra med klickerträningen är att den hunden jag inte tränar med måste vara så att den inte hör, iaf Xerox, han älskar klickerträningen & höll på att förgås nästan när han blev instängd i ett annat rum & hörde klickern...

Nej nog med babbel! :)

Är underbart. Förutom när det regnar & man har en icke rumsren valp som vägrar vara ute;)
Tanken är god, "mamma, du ska väl inte nehöva blöta ner dig i onödan", men när man inte kan hålla sig blir det bara pannaka ändå.

Xerox gör ju inget att han bara vill ligga inne & slöa regniga dagar, han kan ju hålla sig, då får han göra det om han vill:)

Men när Aquiro ser superlidande ut i regnet, vägrar gå mer än en meter ifrån dörren om man inte smiter bakom hörnet, då börjar han gnälla efter en för att sedan motvilligt komma knatandes, med svansen lågt, öronen bakåtstrykna & allmänt låg kroppshållning, bara för att verkligen understryka att han Hatar regn. Spelar ingen roll om man klär på honom täcke heller(vilket brukar hjälpa på Xerox, visserligen ska han ha det ändå nu pga skadan, men iaf).  Sen när man ger upp & går in igen så visst fan kissar han det första han gör. Men det verkar bara gälla när det regnar, annars är han jätteduktig med rumsrenheten. Spec på jobbet där jag helt tagit bort tidningarna, är jag borta en liten stund efter han vaknat så väntar han snällt & håller sig:)

Att ta sig ur bilen när det regnade igår var ett helt företag. Aquiro hann smita in i bilen igen när jag klädde på Xerox, när jag skulle få tag på honom så rymde Xerox in i bilen(han hoppade ut & vände i luften i princip) & satte sig framför förarsätet, Aquiro satte sig på förarsätet, de vägrade gå ur bilen. Så vi satt kvar tills jag samlat tålamod & regnet avtog något. Tillslut kom vi in.

Tog endel bilder på busungarna igår som jag tänkte försöka hinna lägga in ikväll eller imorgon:)
Då kan jag skriva mer om det allmänna läget också:)