Spår & sjuk

I lördags var vi ute & spårade & gjorde ett uppletande.
Det blåste, snöade & var kallt, men lillkillen var supertaggad, lite för taggad, måste få ner tempot i spåret, ska ha på mig bälte & långt koppel ett par gånger nu. Han markerar snusdosorna kanonkalas, stannar & sätter tassen på. Har börjat lägga apporter på dosorna som innehåller köttbullar eller annat smaskens. Ska öva in markering av apporter separat.

Han tappade spåret en gång, jag hade ingen aning eftersom husse lagt det. Men han jobbade på utav bara *** & kom på det igen. Det blåste som sagt & så var det lite för kort liggtid på spåret så det var inget lätt spår. Men han hittade 3 av fyra snusdosor. Sen skickade jag ut honom på jakt efter den sista, där låg nämligen en av apporterna som jag ville ha med hem, han stack iväg som ett skott & letade, tog inte lång tid innan han hittat snusdosa & apport, han ställde sig vid snusdosa & apport & stod där tills jag tagit mig dit vilket tog en liten stund, det var jobbig terräng. När jag kom fram fick han markera apporten innan han fick godis & massa beröm.

Sen skickade jag iväg honom för att leta rätt på en leksak som husse "tappat" när vi promenerade i väntan på att spåret skulle få ligga en stund. Han springer ungefär där jag pekar & hittar leksaken utan problem, men jag berömmer kanske lite för snabbt & glatt när han hittat den så han kommer som en kanonkula tillbaka till mig & vill ha belöning, japps, träna apport it is!:)

Idag har jag legat nerbäddad nästan hela dagen, Aquiro med. Han fick komma ut första ggn vid 12, inget ovanligt & han tar gärna lååånga sovmornar med mig, men efter det fick han ut på altanen & kissa vid 4-5 & sen kom mamma vid 8 & gick en sväng. Han har inte klagat en enda gång utan ligger fint bredvid mig & han hade inte ens varken druckit eller ätit förrän för någon timme sen då han tog en tripp till köket. Rackarns hund, sådär var Xerox med om jag var sjuk. De är för underbara.

Nu är det dags att sova. Måste ju krya på mig.

Bilder från igår (en hel del)

Nu har jag fått bilder från mamma, de är små, men det är bilder från igår i alla fall:)

Belönar vid kontakt i utgångsposition
image171

Sitta bredvid matte.. Tittar & lyssnar på Åsa
image166

Hm.. bra kontakt åtminstone:)
image167

Ligger ner i ganska blött gräs, helt otroligt;)  Bra kontakt (syns lite halvbra i motljus)
image172


Kontakt.. Helene & Torsten som går fot bakom
image169


Lite härj
image170

Vid Långsjön, Aquiro springer efter nån av tjejerna
image173

Maj-Len med Aquiros fina & duktiga mamma & syster
image174

Jag med Aquiro & härliga Vera & Grace (de var uppe på stenen bakom allihopa alldeles innan, men det var eg meningen att bara Aquiro skulle hoppa upp, men har man godis så...)
image175

Snygga killen!
image176


Avslutade i stallet med en kort barbackatur, mamma gick med Aquiro
image177

Ett & ett halvt år

Ja, idag blev Appealing Grace's A-kull & alltså Aquiro 1,5 år... Jisses vad tiden går fort! Men de är ju fortfarande unga. Aquiro är inte färdig på låånga vägar.

Idag har vi haft fullt upp, träning på Sura BK, sen promenad & korvgrillning med Maj-Len, Janne, Petra plus tillhörande hundar. Efter det åkte vi till Åsa & så red jag & mamma (som var med hela dagen) gick med Aquiro. Så sen vi kom hem vid fem så har han legat & vilat, bara gått upp för att äta. Lillskrutten:)

Mamma har fotat & jag lägger upp bilder så snart jag får dom från henne.

Träningen gick bra, målet var utgångsposition-ett steg fot-utgångsposition med full kontakt hela tiden, vi lyckades!! (obs att detta är svårare än vad det låter). Han är duktig ibland:) Men fokuset är av & på under ett träningspass, både hans & mitt.. Men när vi synkar, då får man passa sig;)

Har funderat massor nu & det blir mindre tävlingsfokus på lydnaden. Så det blir mer spår & så agilitykurs... & lydnaden inriktad på bruks, inte så stor skillnad men ändå, bara för att det är roligt, han får inte tröttna.. Men tidigast tävla i lydnad i höst & då på spårtävling... Vill inte tävla innan han är hundra redo. Äh, helt slut, får ta den diskussionen en annan gång:)

Ett år

Idag är det ett år sen dagen då Xerox fick somna in.
Jag har tittat på bilder, läst gamla inlägg & kommentarer, gråtit, funderat, saknat.

Han var en underbar hund, mycket speciell, väldigt underbar. Han var med om så mycket, vi var med om så mycket tillsammans. Han var klockren att ha med överallt, så länge han inte behövde intressera sig för främlingar, jag har suttit & pluggat med honom på T-centralen i Sthlm, åkt tåg till Växjö, haft honom lös på diverse möjliga & omöjliga ställen & så vidare. Han lärde mig så mycket om hundspråk, då han var tydlig & känslig. Han lärde mig om hur jag vill vara & verka med hundar.

Tyvärr så hann han inte bli så gammal, han skulle fyllt fem år i år. En envis skada i bogen som inte gick att operera blev för mycket. En handikappad pinscher med mycket skärpa är ingen bra kombination. Även om jag ändå inte förstår hur han kunde bete sig så oberörd ibland.

Han hjälpte mig väldigt mycket med min älskade Aquiro, uppfostran, sällskap & storebror.

Jag orkar inte skriva så mycket mer nu, blev lite kortfattat & hackigt, finns inte ord för hur mycket Xerox betytt & betyder.

image160 

image161

image162

image163

image165

image164

Alltid i mitt hjärta...
Romfartuna's Xerox
2003.05.24 - 2007.03.09

Underbara pinscher! (varning för skryt)

Min bäbis måste vara den bästa hunden i hela.. ehm, ja iaf i min ägo;) Nej, men faktiskt så var han GRYM idag på spårträningen. Jag, Åsa & tillhörande hundar (totalt 5st) gav oss iväg på uppdrag, träna spår & uppletande. Ut långt som tusan i vildmarken.

Först la jag ett spår till min vilding, en apport, en leksak & ett par godishögar, lite krokigt, ganska kort. Han hittade alla godishögar & leksaken. Han har lite för brått för att hitta apporterna än så länge, men det får vi träna på separat.. Jag var dessutom som en yr höna under första spåret, att man ska bli nervös för någon man eg är avslappnad med? Men det är nog för att jag tycker att det är jobbigt att inte kunna.. Aquiro kan ju, det är ju jag som blir ett hinder.. Men man måste ju krypa innan man kan gå.

Sen gick Åsa ett spår till oss, med bara godis, småbitar  blodpudding här & var i spåret för att få upp noggrannhet & så ett par köttbullar som större belöning & sen spårslut. Detta spår jobbade han KANON i!! Han var motiverad, fokuserad & jätteduktig! Jag kunde inte vara stoltare, med tanke på att vi inte spårat så mkt, spåret gick lite hur som & var ganska långt, dessutom var det första gången som han gick ett spår som någon annan lagt. Jag var helt förundrad, var det min lille skrothund som gjorde det?
Men jag vet att han älskar att spåra, så nu ska vi spåra mer. & försöka satsa på att tävla apellspår kanske?

Dessutom så tränade jag lydnad med honom på V-ås BK igår, inga andra hundar, men ett stort gäng fotbollsspelare som härjade på planen bredvid. Min hund är tillbaka, han var jätteduktig! Hade honom lös hela tiden, han tycker ju att det är sååå kul med lydnad. Det är jag som förstör med mina kassa nerver.. Så nu är det ut på träningar & brukshundsklubbar som gäller. Men lagom dos.. Man kan faktiskt vila sig i form till viss del, bygga upp förväntan...

Nej nu ska jag ut & åka porsche.. Aquiro ska få välförtjänt vila i matte & husses säng:)