Aquiro

Lilla plutten har fått en släng av kennelhosta:(
Han har ingen feber & äter bra, men hostar endel, inte så regelbundet eller ofta, men ändå. Han är ynklig & går absolut inte att lämna ensam, mammig som få, mer än vanligt. Så han har fått ligga i sängen med mig. Nu ligger han i mammas säng (jag bor här när mamma är bortrest) på rygg med alla tassarna i vädret, haha sötskrutten. Inte vill han ut heller, det regnar ju.

På något sätt så tycker jag om att det är såhär, vi är krassliga tillsammans & han påminner om sig själv som valp, lite lagom hjälplös & matte är bäst & viktigast i hela världen:) Samtidigt som jag vill ut & gå långpromenad, träna & se den självständiga, självsäkra tonårs-Aquiro. Nog för att valptiden var underbar (ja, jobbig också) så saknar jag den inte så mycket ändå. Det är underbart att se hur han utvecklas, mognar. Trots att han kan ha duktigt selektiv hörsel ibland.

Men på det stora hela så är det precis som det ska vara att ha hund, enkelt, roligt & underbart:)

Jag har en hund som jag kan ha med mig i princip överallt (där det är lämpligt att ha hund med). Han kan slappna av & bete sig riktigt bra med tanke på att han inte ens är ett år än (10 månader om 8 dagar). Vad som är medfött & vad som är min förtjänst vet jag inte, vissa dagar tar jag åt mig allt & andra dagar så tror jag att det bara är gener & första 8 veckorna som sitter i. Men allra högst troligt är ju att det är någon sorts kombination:)

Nej, nu ska vi försöka få nåt gjort idag. Laga lite mat:)