Var tog slyngeln vägen?

Helt plötsligt så är Aquiro sig själv igen. Jag hoppas i hemlighet på att slyngeltiden redan är över, efter ett par veckor bara. Men kan ju lista ut med ena stortån att så bra ska vi nog inte ha det;) Sen är han ju faktiskt inte spec dryg, han har några småsaker bara, det är nog mest jag som har mina krav högt satta. Men sålänge jag håller mig lugn & tänker efter så fungerar det väldigt bra.

Det som är jobbigt är löptikar (såklart, men vi ska öva på det), att han fått för sig att det är en rolig lek att springa iväg när han ska in i bilen, men tror att det gått över, gjorde helt enkelt så att jag kopplar honom en bit innan, så nu funkar det även att ha honom lös. Hundmöten har vi blivit väldigt mycket bättre på (vi har tränat såklart, plus att han har sin kompiskrets nu & ska inte hälsa på andra hundar i övrigt) vi stannar oftast fortfarande & så sätter jag honom. Men vi har provat att gå ordentligt förbi & det har gått förvånansvärt bra:) Ska ut till klubben mer & mer nu tänkte jag. Det finns hopp;)
Min största sten nu är nya momentet i LK1, att hålla apporten i 5sek. Men det får vi ta hjälp med att lära in, är nog mest jag som inte vet hur jag ska göra, han bär iofs runt på saker mer & mer, det är riktigt roligt. Men det blir nog klicka det sen.
Annars fokuserar vi fortfarande på sånt vi kan, ligg, sitt, sitt kvar, ligg kvar, inkallning(funkar mycket bättre igen, så skönt), vänta, varsågod, ordentligt, positionering, stå mm:)

Det är så underbart att se honom tillsammans med Tigger, de har blivit vänner & funkar bra tillsammans. Förutom när Tigger vill äta Aquiros mat, då kommer den lilla fjanthunden till mig & ber om hjälp att slänga bort katten haha.

Ser fram emot valpträff/träning på söndag, ska bli roligt att träffa alla:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback