Vojne vojne
Det har faktiskt hänt en hel del konstigheter på sista tiden, olika grad av konstigheter men ändå..
Först & främst var det väl drygt en vecka sen en av våra vänner åkte ner i en myrstack i typ 90 blås.. Men om man får välja på skinnstället fullt med myror eller att braka in i en sten eller ett träd så väljer åtminstone jag en myrstack.. Så nu hoppar han på kryckor & är lite lagom blåslagen..
Nästa grej var jag som gjorde bort mig totalt när jag skulle tanka för ett par dagar sen, hade hjärnsläpp & matbrist. Jag klev ur bilen, gick runt till tanklocket (jag visste ju på vilken sida det satt iaf;)) & försökte öppna det, nej det gick inte. Så jag gick tillbaka till förarplatsen & kikade efter något att få upp tanklocket med.. Paniken växte då det var en hel del folk i kö, såklart. Så jag ringde Pär & frågade hur man får upp tanklocket på opeln, han svarade att det är väl bara att öppna? Gah! Men säg, hur öppnar man då!! Det är bara att öppna det. Jaha, hejdå & tack för hjälpen..
Gick runt till tanklocket igen & mycket riktigt, det var bara att öppna.. Jag hade helt enkelt inte tatt i tillräckligt första gången. Svor en liten ramsa & satte i pumpen..
Om någon förstod vad som försegick så uppfattades jag förmodligen som en riktigt blond tjej som skulle tanka bilen för första gången. Det är bara det att det är jag som tankar bilen, jag har haft bilen i ca 3 år.. Bra jobbat Fia.
Sen var vi på bilträff i Västerkvarn i måndags, härligt, åkte med T & D dit, vi tjejer käkade tacotacotaco paj & D käkade räkmacka, som jag tydligen studerade en stund för att när han stoppade något gult i munnen säga: vad var det du precis åt? förvånad säger han att det var äggula.. jaha, jag trodde det var banan. Jajamensan, Banan.
& det var längesen som vi sågs jag & T så vi hade en hel del att ta igen, till D's förbannelse haha.. Så han studsade runt mellan bilarna medan vi gick i lagom takt & pratade, sa jag att D står för dimpe dampe ;)
Vi väntade oss att Pekka & R skulle komma i fina blå bilen till träffen, istället så ringde Pär & berättade att han vurpat på R's motard. Han fick det att låta som att han stått stilla & vält på en trehjuling, men egentligen så åkte han i ungefär 50km/h & så låste sig frambromsen, swoosch, inget framhjul. Han hade hjälm & handskar. Sen vanliga kläder. Asfalt är hårt, jäkligt hårt.
Han frågade om vi hade sårtvätt hemma, jag upplyste om att vi även har kompresser, lindor & sådär.. Men det blev akuten. En blå fot & så ett gäng större skrapsår/sår/brännsår.
Det bara måste sett väldigt roligt ut när han & R kom till akuten, en kille på kryckor har skjutsat en kille som haltar med trasiga blodiga kläder till akuten.. R frågade om Pär ville låna en krycka, det ville han inte.
Vi lämnade Västerkvarn ganska omgående & åkte mot stan igen & sjukhuset. När vi kom dit så rullades pär ut på bår från ett undersökningsrum efter en stund, då hade han blivit tvättad & utfrågad. Sen hände Ingenting på två timmar. Jag hann hem & mata & rasta hundar & sen komma tillbaka innan Pär skulle gå på toa, då fick han akut ont i foten & jag blev orolig, fy fan, han låg & vred & vände sig & skrek, så ont hade han. Jag kontaktade en syrra som fick prioritera honom. Vi fick ett rum snabbt, sen hände ingenting igen.
Sen kom en läkare in, jag stod & hängde över pärs bår/säng, hon kom in & sa något i stil med att "här står du & gråter", det gjorde jag inte, men tänk om jag gjort det, hade det varit smart att säga det?
Hon konstaterade att hans sår behövde tvättas & foten röntgas.. Men att det skulle göra ont att skrubba såren för att slippa "tatueringar".
Nej nu ska jag käka frukost, skriver färdigt händelseförloppet senare :)
En gammal relik
När jag satt & väntade på min tur att anmäla mig så kom det till andra "kassan" en äldre dam i rullstol plus hennes anhöriga. Tanten var fint klädd, talade tydligt & verkade vara väldigt bestämd, det intrycket fick jag snabbt.
Det späddes på ytterligare när denna scen utspelades:
Kvinnan i receptionen berättar för tanten att besöket kostar 300kr, då sätter tanten igång att gälla över att det är dyrt, att det verkar vara bäst att hålla sig frisk som en nötkärna & att hon nog minsann inte har så mycket pengar i sin plånbok. Då upplyser tantens ena sällskap henne om att det har hon visst, tanten blir irriterad & frågar henne hur i allsindar hon kan veta det. Tantens sällskap talar om att hon har sett hennes konton (hon verkar vara någon som hjälper tanten).
Sen frågar kvinnan i receptionen om hon har sitt stämpelhäfte (som man får stämplar i sen får man ett frikort, detta förklarar även kvinnan i receptionen), då verkar tanten ta illa upp & meddelar att hon minsann inte är någon som har klippkort på det här stället.
Nåja, hon betalar iaf & de får kvitto (vilket tanten påpekar irriterad att hon vill ha) & när hon får kvittot säger tanten: thank you very much. Från var kom det? Hm, man kanske skulle varit där för att fatta komiken, men jag skrattade inombords iaf. Hon var nog hemmafru åt en ganska rik man & har nog varit med om både det ena & det andra, förmodligen haft tjänstefolk osv. Jag vet verkligen inte, men det var som det verkade.
Nåja, duscha var det. Eller ska man göra det imorn. Eller inte alls, införa en ny look, dirty hair? :)
Tjing!
What what... in the butt
Jajamensan, in the butt.. Vafan nu då undrar man kanske? Eller så gör man inte det, det gör man som man vill :)
Det var så att jag var hos sjuksyster på lasarettet, skulle bara gå igenom nå om hur det funkar på reumatologen, men det vet jag ganska bra redan, första besöket precis i början av -08.. Hur som så berättade jag om senaste tidens roliga med alldeles för mycket ont. Då skickade hon in mig till min läkare som körde den snälla "gör det ont här" eller "säg till om det gör ont" varpå jag höll på att krevera, gråta & ville mest hem. Vi kom fram till att läkaren ville ge mig en kortisonspruta.
Jag är inte spruträdd, men jag vill gärna se om det ska skäras, sprutas eller något annat i min kropp. Men det är svårt när man ska få kanylen i skinkan.
Dessutom var överläkaren in & sa till min läkare att "ta den gröna" (kanylen) varpå min läkare frågade varför & han svarade att den är längre.. ehm..
Läkaren skulle alltså först sticka 90grader ner till höftbenet & även i vinkel, så det var ju tvunget att gojsa runt inne i skinkan.. väldigt skönt. Det gjorde ont, det kändes som en stöt(?) i skinkan som gick ner i låret..
Som tur är blandar de ju kortisonet med tandläkarbedövning, men den släpper ju & då är det fortf massaker inne i skinkan. Men själva leden & muskeln känns ju bättre. Precis där jag fick sprutan. Tyvärr så har jag ju ont på bra många fler ställen.
Bara det inte är ett skov av vad jag nu har förnågot. Men skulle iofs passa bra nu ändå, överleva de två sista veckorna, sen 3 veckor ledigt!! Efter det kan jag ju bli sjukskriven om det är så.. måste ju vara i form tills den efterlängtade praktiken börjar i augusti, då ska jag vara i toppform! :)
Borde gjort massa saker idag, men nä. Imorgon däremot så jobbar jag dag, sen tänkte jag försöka besöka herr Ö som fyller år innan jag åker hem & umgås med älskling innan han åker & jobbar igen på söndag...
Blev kanske inte så roligt, men jag är trött, snurrig & orolig.. Hoppas på en bra lördag.
Tjing!
Anxiety Into The Night
The Black Eyed Peas & Papa Roach - Anxiety
Santana & Chad Kroeger - Into The Night
Så bra!
& nu har jag ångest inför imorn, spännande. Men med tanke på att jag har ont igen kommer det krävas en hel del för att allt ska funka. Fuck.
Idag har vi (eller okej, Pär) börjat måla om i vardagsrummet. Så förutom att våra dörrar är på fixning så har vi börjat med rummen. Det är vardagsrum & sovrum som ska göras om. Vitt i sovrum, för att få fram den fina "gula" gammaldags fondtapeten där & så en mörkare beige istället för den bruna väggen i v-rummet, förmodligen den beiga på alla väggar utom en, där är frågan, brunt eller draken. Jag tycker draken är najs & den är speciell eftersom det är Pärs underbara kusin som målat den, men det är inte vi tillsammans som bestämt att den ska vara där, jag hade inte valt den som motiv. Så vi får se.
Är lite roligt, det är en kvinna med hund här i området som jag känt sen jag flyttade hit för drygt 1 år sen. Det är en äldre kvinna med en liten söt hund, hundens namn vet jag & har koll på, hon har koll på mina hundar. Men vi vet inte så mkt om varann egentligen, vet inte vad hon heter ens. Men stannar alltid & pratar & jag tycker verkligen om henne. Kanske inte som en kompis, mer som ett välkommet inslag i min vardag. Hon är trevlig & varm. Men kanske ensam? Vet inte om hon har några barn, men hon bor själv med sin hund iaf.. Samma med flera andra, man stannar gärna & pratar, hundarna får hälsa. Men that's it. Det blir aldrig nåt mer, men man har några runtomkring som håller koll på något vis.
Nä nu är jag mest trött & borde ha slut på ord. Sträckskrev nästan två A4 idag med massa tankar. Pust!
Väldigt roligt inlägg.. Hm. Ska bättra mig. Brukar ju faktiskt hända en hel del roliga & spännande saker i mitt liv.
På dejt
Igår var jag på dejt, först spänningen när man ska välja kläder & göra sig till sitt snyggaste jag, sen skjuts ner på stan, in på SF & hämta biljetter, pirr från första stund när man ser sin dejt. En riktigt bra film "Män som hatar kvinnor", den var som jag föreställt mig när jag läste boken.
Sen middag på Jensens, gott vitlöksbröd m ost till förätt, kyckling med råstekt potatis & Jensens favoritsås som huvudrätt, SÅ god sås, jag är en såsjunkie ojojoj.... Dejten åt biff som knappt var stekt (blä, var till & med i blodigaste laget för honom) med frites & en annan väldigt god sås. Jag betalade hela kvällen, fy fan vad härligt! Gick igenom vilka kroppsdelar av varann som vi tycker bäst om. Skrattade, pratade, mys.
Sen hem för efterrätt, vaniljglass & jordgubbssås, hade tänkt bananer med, men det kändes överflödigt. Gick inte längre än hångel & lite tafsande första dejten, känns lagom, han skulle ju upp så himla tidigt. Däremot så sov vi tillsammans. Jag är kär, vansinnigt kär. Han med. Helt otroligt.
Vi konstaterade att det var första dejten på snart två år, innan har vi bara gjort saker ihop. Vi har gjort väldigt mycket tillsammans. Jag tror att det är viktigt, väldigt viktigt. Göra saker ihop, som är bådas "hobby", men även hänga med varann på deras egna hobbys plus att ha sina egna hobbys för sig själva. Hm, begripligt?
Ja, jag var alltså på dejt med Pär. Varför inte? :) Vi hade en kanonkväll & det var längesen vi gjorde något sånt bara vi två. Nästa plan som jag har är att dra med honom på djurpark, ev med några kompisar också.
Jag berättade det för pappa & han frågade vilka barn vi skulle låna om vi skulle gå på zoo, men pappa, jag ska ju med, svarade jag:)
Hus & hem
Jag vill ha ett trevligt, praktiskt, underbart kök där jag kan laga massa mat, baka & umgås. Rum & plats för två barn. Space för hundarna att vara på & ytor att springa lösa, skog att spåra i. Ett extra rum för en oväntad (eller väntad) gäst, plats för fest & vänner.
Idag har vi varit på ytterligare en visning. Inget för oss, men ska på en till snart & då till ett hus som Pär utbrast "jag tror att jag har hittat vårt hus nu" när han såg... Det är stort, dyrt & vi kanske är tilräckligt galna för att köpa det om det känns rätt. Måste ju få den där känslan, att man kommit hem..
Långhelg framför oss, skönt! Imorn ska vi göra massa tråkigt, jag är fortf sjuk. Fredag after work hoppas jag på, ev bio innan/efter också.. Lördag jobbar Pär, så då ska väl jag sysselsätta mig på något bra sätt.. Söndag: Vila...
Nej verkligen dags att sova:)
Spänningen är ooooliidlig..
För övrigt så har jag tagit ledigt från allt annat jag skulle göra idag, inget som inte kan göras imorn, usch vilken attityd, nåja.. Måste vila upp mig från sjukan, ska ju jobba på tors är det tänkt... Bör ju göra det med tanke på pengar iaf..
Har räknat på lite med huset, känns som att det blir FH, ett av deras mindre hus, 109kvm. Men jag växte upp på 114kvm(2plan visserligen) & det kändes inte litet. Här finns dessutom stor tomt & ett stoort garage ( vilket är anledningen till att det inte går in ett större hus, vi har inte hittat något tillräckligt bra vinkelhus).. Blir det större än typ 125kvm börjar det bli så att vi inte får bygga, har en gräns på 200kvm.. & jag antar att de räknar byggyta.. Men vad gör man inte för sin kärlek, jag får ju skogen & träningsmöjligheter inpå knuten:)
Så nu är det väl bara att invänta om jag får praktiken & då förhoppningsvis jobbet, sen bankmöte, husföretagsmöte, räkna, klura osv.. Men vi är bra på att kompromissa faktiskt & komma överens, verkar som att det värsta är över & då menar jag verkligen värsta, jisses vad massa skräp vi fått gå igenom, men vi har ju just tagit oss igenom:)
Men det är skitläskigt nästan jämt. & väldigt underbart.
Oh no!
Nåja, nu tänkte jag iaf skriva om min helg. I fredags var vi hos bejbs bror m familj. Men innan vi lyckades komma dit skulle vi bråka, då karln var tvungen att börja tänka på gammalt skit utan att prata med mig först, då byggs det såklart upp till onödigt stora proportioner.. & katastrofen är ett faktum. Men vi har blivit mycket bättre på att bråka & att bli sams med för den delen. Det är viktigt. För bråkar gör man, jag blir iaf misstänksam om någon säger att de aldrig bråkar, men kanske går det, jag vet inte, funkar inte för mig:) Men väl hos Pärs bror m familj så blev det en väldigt trevlig kväll.
Lördagen var väldigt oklar från början. Orkar inte skriva om det, men jag kan ha framstått som ett psykfall framför Pärs kompisar, nåja, jag är nog inte spec normal, så de får tycka vad de vill.. Han är väl inte spec vanlig han heller.. Jisses, om ändå tv3/tv5 eller någon annan kanal visste vad som pågick här hemma så skulle de ha ett klockrent upplägg för en dokusåpa med garanterad framgång, den skulle ha allt, humor, skräck, kärlek, sex, galenskap, fylla osv.. hehe, eller så är det bara vi som tycker det..
Nåja, hursomhelst så åkte karln iväg på cruising i sala & jag cyklade till R & där var också A. Underbara tjejer! Verkar finnas fler såna än vad jag trott:) Vi lyssnade på Absolute Grillparty, drack alkohol, skrattade, tog underliga kort, begravde hamstern & sånt som man gör på en förfest. Sen bar det av ner till bmb i en cheva m två sittplatser, jag knyckte shotgun, så de andra två fick trängas bakom. Tack för skjutsen!
Väl inne på bmb så insåg jag hur jäkla längesen det var jag var ute.. vojne vojne.. Men hade väldigt roligt, dansade, drack Briska & hittade en kille som också hade en sjöhäst. Sen åkte jag med bejb & hans kompisar hem i rakkarbilen.
Var inte mitt nyktraste när vi kom hem, så blev inte väldigt förvånad när jag mådde som jag förtjänade igår..
Men har nog lyckats fånga ett gäng elaka barn-baciller i fredags, för nu är jag krasslig..
Men jag kämpar på, för imorgon är en Viktig dag. Hoppas, men inte för mycket ,för det vågar jag inte..
Nåja, blev inte så välskrivet, men det blir väl så med feber & lite div åkommor såhär en måndag:)
Tjing!
Nystart
Vad händer då? Jo förutom att jag Äntligen ser ett slut på jobbet så har jag tydligen två trådar ute för nya jobb, trådar som jag själv var helt omedveten om tills igår & idag. Första är ett jobb jag visserligen sökt, men gett upp tills jag var på ams igår, då skulle en kollega till hon jag träffade maila chefen för det jobbet (ett jobb som jag tror skulle passa mig bättre än bäst & som jag skulle älska), så han passade på att skriva med & fråga om hur det gick för mig. Tack!
Sen idag efter en väldigt lyckad hundträning så ringde min andra kontakt på ams som kom ihåg mig från att vi träffades för Jääättelängesen! Helt otroligt, men han hade iaf ett jobb som han trodde skulle passa mig, men det är tre till som också ska på träff om det jobbet.. Ingen aning om vad det är för något, får veta på fredag & ska förhoppningsvis träffa dom i nästa vecka:)
Men jag vågar inte hoppas för mkt, men bara att få ha lite tur, såna bra tillfälligheter istället för massa skit & att saker blir på sämsta möjliga vis, ja det känns hoppfullt. Så firade med kycklingklubbor från Hemköp, vindruvor & så 3 små chokladbitar för 10 spänn. 50kr lycka:) Med tanke på hur fattig jag är redan denna månad så var det lyx på hög nivå..
Det är vad som är jobbigast nu, min värk tror jag att jag kan hålla i shack, både med hjälp av mediciner, min egen tankekraft & med hjälp av min underbara sambo. Även om det här vädret är värsta tänkbara, jag blir så trött & får så ont, sen bli jag så jävla trött på att vara trött & ha ont haha, men jag ska fan inte ramla ner i någon grop!
Att inte ha pengar däremot gör mig frustrerad & olycklig, hade jag kunnat byta så skulle jag hundra gånger hellre försörja bejb istället för tvärt om... Han ska få så mycket tillbaka så han anar inte..
En sista rolig grej är att vi tydligen har reserverat en tomt i Lycksta, det trodde jag ärligt talat aldrig, men så var vi & kikade igår efter två husvisningar & det var en tomt som faktiskt kändes rätt, den var ledig til & med.. & även om det är tråkigt med ett sommarstugeområde så ligger det så jäkla fint, massa skog inpå knuten & knappa milen in till stan. Så nu blir det stora funderingar, planera & räkna, vi har tre månader på oss innan reservationen försvinner... Ojoj...
Nä, ska inte skriva mer just nu tror jag.. Ska fila på något inlägg om förhållanden, kanske är det jag borde jobba med att hjälpa andra som också fuckat upp sitt förhållande att hitta tillbaka, för det är precis vad som hänt :)
Tjing!
Folk.. morr
Då säger de att han är inte så gammal va, han var ju så duktig tidigare(de såg när vi tränade) & att jag har mycket jobb kvar med honom.. Just det, de började med att säga : inte lätt att få pli på en såndär va?
Hallå?! Får man säga vad som helst till 1.hundägare 2.yngre ??!
Okej att jag är extremt känslig ibland & har svårt för folk jag inte känner.. Men vafan! Fick en klump i magen. Ville förklara för dom att han varit med om mindre trevliga upplevelser med äldre personer & att de betedde sig helt fel, men det kommer man ju på i efterhand. & egentligen, vad spelar det för roll om de tyckte att jag & min hund var idioter? Det borde inte kännas åtminstone, men så ska jag vara så himla känslig & bry mig så mycket.
Snarare att det är mycket jobb kvar på mig innan min stackars hund kan bli normal:)
Ska till stallet med Linda snart, ska bli roligt, längesen. Sen blir det mys med kärleken. Han är ju knappt hemma i helgen så man får passa på:)
Snusk!
Först skriver jag bara lite random ord för att liksom fylla ut någon rad sådär om det är någon som då inte vill eller bör läsa så den slipper se något olämpligt i ögonvrån.. Otroligt omtänksamt av mig hehe
Nåja, jag såg en "artikel" på msn idag & där stod det om knipövningar, att det är något som både kvinnor & män kan göra & att det är bra för att det kan göra så att kvinnan lättare kan få orgasm & att killen kan hålla sig längre. Men också att det kan bli skönare för killen om tjejen kan knipa (tro mig, det blir det, eller ja, tro pär;)) & att man måste kunna slappna av för att det ska kunna bli riktigt skönt. Googla på knipövningar, sen är det bara att sätta igång hihi
Jag har haft en svacka i vårt sexliv, vilket såklart har drabbat min bättre hälft, jag har efter alla turer känt mig osäker, dessutom gör vissa av mina mediciner & att jag blöder aplänge troligen pga spiralen att mina slemhinnor blir helt ur funktion, då är det sådär kul att ha sex.
Sen hände nåt, vi pratade, jag fick höra saker som jag längtat efter att få höra & vi pratade dessutom om svackan i sexlivet. Då lossnade allt, det blev roligt, skönt, efterlängtat igen!
Att jag ens sitter & skriver detta inlägg är nog för att det var för längesen vi hade sex, hela hm, kan det vara två dagar? Det är faktiskt en sak i ett förhållande som jag tycker är viktig, att sexlivet funkar bra. För det första att det är BRA, sen att man vill ungefär lika ofta & kan prata eller visa eller på något sätt förmedla hur man vill ha det & såklart att man känner sig sexig & avslappnad.
Jag har tur som har en sån underbar karl som kan ge mig allt jag behöver både när det gäller det & massa annat såklart.. Men jag har en kompis som jag vet att hon & hennes kille knappt hade sex(vet inte hur det är nu dock) & hon kunde inte säga det först & när hon sagt det så kunde de inte prata om det & så blev det pannkaka.. De är fortfarande ihop vad jag vet & jag hoppas verkligen att de löst det...
Från en annan artikel på friskispressen.se:
"De flesta sexakter pågår i genomsnitt i fem minuter. Pulsen ökar till max 130, blodtrycket stiger till högst 170 och du förbränner cirka 17 kalorier. Det är ungefär samma ansträngning som att gå upp två trappor. De som älskar tre gånger per vecka i ett år kan sammanfatta det med att de har sprungit ungefär ett maraton var. "
Fem minuter?! Okej att vissa gånger blir snabbisar, men nä, hur ska man som tjej hinna få sitt då? Sen, hur räknar de, effektiv "in-ut" tid eller allt sexuellt, men inte typ kyssar & smek på andra ställen än där man har riktigt erogena zoner? Hm.. Kanske borde man genomföra en egen studie, vilka är med?;)
Hittade på samma sida en intressant lista:
Bra
för sexlusten:
Kött, fisk, linser, tonfisk,
parmesanost och annan
proteinrik mat.
Rosenrot - Skandinaviens eget "pipparpiller".
Gör dig piggare och ökar produktionen av testosteron.
Exotisk frukt är bra för kvinnor, eftersom den
påverkar kroppslukten positivt. Lukten attraherar och har en avslappnande effekt på män.
Zink.
Frukt.
Motion.
Romantik.
Beröm och uppskattning.
Dåligt
för sexlusten:
Skräpmat.
Alkohol i stora mängder.
Tobak.
Anabola steroider.
För mycket arbete
och rutiner.
Okänsliga smektekniker.
Slentriansex.
Utebliven orgasm.
Kritik.
Bra listor måste jag säga. Sen vill jag bara tillägga innan jag ska ut med lille hunden & hoppa in i duschen med älskling när han kommer hem att man ska ta hand om varann, det är viktigt att både ta & ge. Och glöm inte bort att slappna av & njut!
Ahaaa...
Fick igår veta vad min födelsedagspresent är & varför det dröjt. Det fanns två alternativ, antingen en tavla målad av sambons brors tjej; motiv mina hundar, jättegulligt! Men han hade inte kunnat bestämma sig för en speciell bild & så var hon dyr, så jag hade nog inte tillåtit det iaf.. Men kanske sen & jag blev verkligen glad, omtanke i allra högsta grad, han vet ju hur mycket mina hundar betyder :)
Andra alternativet var att åka på kryssning, typ åland eller finland, av den enkla anledningen att jag aldrig har varit på kryssning!! Undantag typ bornholm eller nåt & åkt båt till gotland, men nja, det räknas inte. Åh, jag har världens bästa karl!! :)
Veckan har varit full av nyttigheter, i måndags tvätta, igår städa & fixa hemma & med hunden & idag skulle jag ha spårat med åsa, men hon är dålig, så jag söker jobb & har bakat kladdkaka som jag garanterat kommer ha ätit upp innan kvällen. Men tänkte ev åka ut till klubben & träna med odågan senare..
Hm, ja det är väl vad som händer här. Snart bara två veckor kvar tills valparna är lev.klara & då är det december, hur sjukt är inte det?!
Hoppas på att vi kan skaffa en liten bupp & att jag kanske får det jobbet jag skriver ansökan till nu, om man frågar min handledare på ams så är det ett steg neråt, men om man frågar mig så kan det nog bli kanon.. Jag vill ha ett jobb där jag TRIVS, där jag gör skillnad utan att alltför mycket ligger på mina axlar.. Nåja.. Livrädd att jag inte ska orka bara.. Men behöver nog bara komma igång. & varierande arbetstider är bra skit för mig tror jag.
Nä ska fortsätta skriva på ansökan nu, lite svårt att framställa sig så himla bra, kanske borde nån annan skriva min ansökan?:)
Drömlandet
Men det jag kommer ihåg bäst var att jag fick en födelsedagspresent av Pär, jag fick två bitar av ett skal till en mobil, man kunde byta ut just dom bitarna, dom var fula & dessutom verkade dom mest passa på Pärs nya telefon.. Jag blev skitirriterad i drömmen, men kunde inte låta bli att le när jag vaknade.
Vet precis varför jag drömde just det, jag har nämligen inte fått någon födelsedagspresent från min kära sambo än (eller fick en bukett rosor & ett kort dagen efter), snart en månad sen jag fyllde år.. & han har verkligen inte avslöjat nåt, jag var tvungen att fråga om jag ens skulle få nån present & jag vet faktiskt inte svaret, jag tror det:) Men det lät som att det beror på nåt.. Nästan som att det var nåt jag skulle göra för att få en present? Så ska det väl inte vara? Men det är nog bara min fantasi.
Jag är ingen som sätter så stort värde i fysiska ting, skulle hellre se att vi hittade på nåt eller att han verkligen lagt ner tid på att visa omtanke. Det kan vara gratis & inte en stor grej så, men man ska känna kärleken:)
Men jag blir glad för vad som helst. Just nu kan han lika gärna säga att det inte blir nåt, jag blir ju galen av nyfikenhet snart! Nåja, är ju jul snart haha.. & sen fyller han år i januari, jag är en elak jävel, för får inte jag nåt så varför ska han få nåt? Samtidigt som jag vet att jag inte kommer kunna låta bli att planera nåt med kärlek.
Jag vet inte varför jag gör en grej av det här. Det har nog väldigt lite med att det just är en födelsedagspresent, är nog mest att jag älskar när någon visar omtanke & kärlek. Typ tänt ljus & hällt upp ett bad när man kommer hem efter en ridtur eller köper något extra gott när man har mensvärk eller skriver en lapp som man hittar när man går upp/kommer hem.. Finns så mycket att göra. Han är bra på det. Men har varit lite dåligt med det när vi haft det tufft (när man eg behöver det..nåja) så kanske därför det här med presenten blir en tankenöt..
Morr... & så ett leende!
Man får ett brev att skicka in vad man gjort sen senast man var anmäld som arbetslös, jag har jobbat som hastigast hos en idiot & sen varit sjukskriven. Konstigt att jag då skickar in intyg från fk? Nä.
Sen får jag brev om att jag ska komplettera, efter att jag skickat in det intyget. Då börjar jag jaga rätt på min fd chef där jag jobbade nästan 2 år. Får inte tag på honom helt enkelt. Sen nån vecka senare får jag ett brev om avslag, va, what, que??!! Skojar dom? Jag hade ju til den 30e på mig... Nåja jag fortsätter jaga. Nothing.
Så idag ringde jag. Stort för mig, tycker sånt här är jättejobbigt, verkligen & har alltid tyckt. Folk man känner är ju inga problem att ringa till, men så fort man ska prata med nån okänd & gärna om nåt viktigt blir jag lite "förlåt för att jag finns" & undviker helst de situationerna. Jävligt dumt.
Nåja, förklarade situationen & förmodligen måste jag skicka in en omprövning & nytt allt, men jag HAR ju inte det viktigaste att skicka in! & sen kanske jag inte får ersättning från när jag ska ha pga deras jävla brev! Skojar dom eller? Jag har betalat ett gäng kronor till dom, sen ska det vara ett gytter att få ersättning. Jag VILL ju inte direkt vara arbetslös.. suck.. jämfört med detta var försäkringskassan en dröm.
Jag är gråtfärdig. Alfakassan överlever om jag inte får pengar, min fd chef överlever om jag inte får pengar, men inte jag, jag dör. Eller blir hemlös, på riktigt. Förstår ju på ett sätt om inte pär vill att jag bor här om jag inte heller i fortsättningen kan betala nåt & behöver pengar från honom eller nån annan för att kunna betala räkningar. Sälja bilen nästa.. eller kanske behöver den att bo i. Fan att det ska vara vinter!
Så, nu har min gotländska handläggare ringt upp & det verkar ordna sig, även om chefen inte skickar in intyg, men ska få ett brev att skicka vidare från henne. Jag som tappat hoppet om att det fanns människor som vill hjälpa "vanliga" människor i "nöd". Hon tog mig på allvar, lyssnade & hittade en bra lösnig, inte en sån som man kan godta då men får ont i magen av. Skönt. Så ska skicka in en begäran om omprövning & sen se till att fd chefen skickar in ett intyg, annars gick det tydligen att lösa på annat sätt, i värsta fall, jag är en sån person som oftast har lösningar på allt & då är det så skönt att få prata med en person som har en lösning på en av de få saker just nu som jag inte hade en aning om hur jag skulle lösa. Sen råkar jag gilla gotländska & hon lät så snäll:)
Haha lite föör lättad kanske;) Men det är inte mycket som gått bra de senaste två åren i mitt liv. Så om någon annan kan hjälpa mig att lösa något så ja tack! För jag verkar inte kunna göra så mycket annat än att hålla mig flytande, försöka må bra & kämpa. Heja heja!
Skräck
Jag gick in, tände & gick bort mot vårt förråd, först "rakt", fast att korridoren svänger & sen en tvär sväng till vänster, en bit in på den korridoren så ska man tända en till lampa, sen svänga höger så är man framme vid vårat förråd. Jag hinner precis fram till den andra lampan då allt blir svart. Jag tänker att det bara är en lampa som gått & försöker tända båda lamporna, utan resultat, ser att lysknappen inte lyser & inser att strömmen gått. Panik. Men inser snabbt att jag aldrig kommer komma ut om jag låter mig själv bli panikslagen, dessutom flög en väldigt obehaglig tanke genom mig, att jag inte var ensam i källaren. Att någon brytit strömmen & också befinner sig där i mörkret, men den tanken måste jag ignorera.
Så jag börjar tyst som en mus att känna mig fram dit jag tror att jag ska. Läskigt med allt galler/hönsnät som förråden är gjorda av. Överväger att skrika på hjälp men lämnar den tanken, får mig nog bara panikslagen. Tänker att strömmen har ju förmodligen gått i hela huset & att Pär borde märka det, men icke, han sitter på bilforum & läser som en tok.
Jag fortsätter dit jag tror att jag ska & irrar bort mig någon gång, men lyckas på något sätt ta mig så jag känner igen mig, en spegel står längs väggen & väggarna är solida & inte galler. Jag hittar dörren, håller andan, kastar mig in i hallen & bryter ihop.
Det var inte bara mörkt, det var kolsvart. Finns inte en endaste liten ljuskälla i förrådet. Jag såg inte något alls, det var bara svart. Men någon sorts överlevnadsinstinkt måste ha slagits på, jag var målmedveten & skulle ta mig ut. Nu är jag helt slut. Hade jag inte varit mörkrädd & dagen inte var jobbig som det var kanske jag hade klarat det bättre. Eller om jag hade haft med mig mobilen (som har ficklampa) eller hunden..
Tydligen var det strömlöst i ganska stor del av stan pga rökutveckling i kopparlunden. Och såklart var jag ju bara tvungen att befinna mig i förrådet. Men, det är ju trots allt måndag..
Frihet
Sen kikade vi på valparna. Så underbara, bara 3 veckor gamla. De äter, sover, gör sina behov & kravlar runt, låter & övar på att vara hundar. Så otroligt söta. Jag hade inte så ont & mådde inte illa, jag ORKADE hela dagen, självklart för många, en väldigt bra dag för mig.
Men har saknat min kärlek såklart. Det jobbigaste är att sova utan honom, jag verkar inte vänja mig, även om jag har Kiro. Men inget som inte en god bok & lite lugnande kan råda bot på.. Han kommer ju hem på fm imorgon. Snacka om att man vänjer sig fort & blir väldigt bortskämd. Men han är ju så himla mysig!
Nej nu ska jag nog gå & lägga mig med en bok av Håkan Nesser så kanske sömnen kommer snart, men risken finns att det blir omvänt, boken är ju bra! :)
Tankar på väg till Hemköp
Upptäckte en grej idag när jag skulle släpa mig till affären några hundra meter bort för att inhandla lite "tycka synd om mig" snask, har inte mått nå bra idag. Mått illa & väldigt orkeslös:(
Nåja, jag kom fram till att jag i princip alltid har någon med mig när jag är ute & går, oftast hunden. Nu ville jag inte lämna honom utanför affären så jag lämnade honom hemma, det var mörkt ute & jag kom ihåg att jag är mörkrädd. Men jag är aldrig orolig när jag har Kiro med mig, inte heller när jag hade Xerox (ännu mindre rädd då), vilket betyder att det var ruskigt längesen jag kände mig mörkrädd. Underligt det där, men ändå inte, jag vet att mina hundar skulle skydda mig, men jag vill för allt i världen inte att något ska hända, det kan ju "förstöra" hunden för lång tid framåt.. Sen tror jag att det nog avskräcker de flesta att ge sig på någon med hund, det gör ont även om hunden "bara" väger 16kg.
Sen kom jag på att jag skulle skriva om en rolig grej som hände en natt här för ett litet tag sen, haha, näpp, inget snusk för en gångs skull:) Jag drömmer en hel del minst sagt konstigt rätt ofta & brukar dela med mig av mina sjuka drömmar till Pär, så var fallet denna morgon. Jag drömde extremt mycket skumt den natten, men en sak var att en kompis till Pär(vi kan kalla honom A) av någon anledning gömde leverpastej (japp, sån skivbar i rektangel, arbogas) för det var olagligt eller nåt, men egentligen var det en annan kompis( kalla honom B) som ville sätta dit A för att dölja att B's tjej var knarkare!
Sen en massa annat som säkert skulle kunna få mig att platsa i ett vadderat rum med en sån tröja där man får krama sig själv;) Hur som, när jag berättat klart så sa Pär, vill du veta nåt sjukt? Ja såklart! Då hade han också drömt om leverpastej! Samma märke & form. Men i hans dröm så var det en tjock kvinna som bar omkring på leverpastej & Pär frågade varför, då började hon tugga i sig leverpastej & talade om att det var mellanmål.. haha
Ingen av oss har drömt om leverpastej innan & jag drömmer väldigt sällan om mat.. Vad hände? Umgås vi för mycket? Är någon av oss telepatisk? Ja detta väcker frågor, men jag är rädd att mysteriet aldrig kommer lösas;)
Nej nu ska jag förtsätta äta snask & tycka synd om mig själv till Idol!
Kommer inte igång
Har haft lite kris här hemma, med tanke på allt som hänt & allt som är.. Men vi lyckas på nåt jävla sätt alltid ta oss uppåt & bli starkare, trots att vi har endel att jobba på. Nyckeln är, som Ina tipsade om, kommunikation, prata, prata, diskutera, stötta, var ärlig, fråga, svara osv. Men så mycket skit som vi fått önskar jag ingen i ett förhållande.. Men det sätter verkligen allt på prov & även om det svajat ordentligt ett par gånger så är vi fortfarande tilsammans & jag har hittat någon som jag vill ha barn med, bara en sån sak!
MEN, om vi bara skulle prata om allt så skulle vår vardag bara vara massa prat om trista, jobbiga saker, det har varit så när vi överdrivit att prata med varann, vilket lett till att vardagen blir lite ångestfylld & jobbig. Så, man ska prata, kommunicera, men även tillåta sig att bara vara lyckliga ihop, prata om vanliga saker, roliga saker, det gjorde vi igår, vi tog ett supermysigt bad, jag som inte tycker om att bada i vanliga fall:) Som vanligt när det handlar om oss så blev det såklart barnförbjudet till slut hihi.. pär skulle iväg & jobba & vi hade noll koll på klockan, men som tur var hann han till jobbet:)
Jag tränar mycket hund nu & är inriktad på det & hoppas så jag snart går sönder på att det kan bli en liten valp i december.. Sen söker jag jobb, det som finns & kan tänkas passa. För övrigt leker jag mest hemmafru & gör så mycket jag kan här hemma plus börjar komma igång på allvar med träning, hoppas på lite flyt med allt snart också...
Vi klarar allt
Men man får klamra sig fast vid det som är bra i livet, inte lätt all gånger när man vaknar & det gör ont att vända på sig & man känner att man är helt orkeslös.
Nåja, det som är positivt för oss här hemma nu är att vi ska måla om i vardagsrummet & ev i sovrummet, v-rummet blir den vägg som är brun blir beige så blir rummet lite ljusare, sen blir det nog vitt i sovrummet. Ska även försöka rensa bland möblemang i v-rummet, för att få lite mer space.
En annan sak som är på gång är att sälja min bil & ev Pärs, för att köpa en eller två nya, kanske låter lite omständligt, men de två bilarna vi har nu passar inte in i vår situation.
Sen är det ju det där med en bäbis, en liten dvärgpinscherbuppis, som jag hoppas så otroligt mycket på.. Har nog en bokad, men det är ju ekonomin, hoppas kunna få lite pengar över i bilaffärerna så kan det bli en liten underbaring. Vilken grej att testa på att ha "barn" tillsammans med nån som jag faktiskt vill ha barn med:)
Mina vänner, underbara vänner. Ni vet vilka ni är, tack för att ni finns. Även om man inte hörs så ofta så tänker jag på mina tjejer (& ett par killar).
Tänkte berätta om en lite underlig grej som hände för några nätter sen, men är alldeles för trött för det nu.. Får bli imorn. Då ska vi tvätta, baka & så ska jag till sjukgymnasten.
Bakom varje hörn..
Rädd för att andas för högt,
att en blinkning ska bli fel
Att en liten sak, som ett hårstrå på fel kant,
eller lite smuts under en nagel
Ska vara det som till slut får dig att lämna mig
Jag är livrädd
Men för mycket smärta & för lite ork,
för att göra allt du tycker att jag borde
Vad jag än gör så duger det aldrig,
du lägger bara märke till allt jag inte gjort
Bakom varje hörn lurar en grop,
för mig att falla ner i, jag kan inte göra rätt"
Jag hade inte tänkt att min nya blogg skulle bli så utlämnande, men sen insåg jag att jag inte kommer kunna hålla en hemlig eller stängd profil, jag är en öppen person. En person som just nu är i en väldigt omtumlande period av livet. Jag brukar alltid kunna skriva, men har inte kunnat det på ett bra tag..
Texten ovan skrev jag för någon vecka sen, det är väl egentligen ingen som tycker att jag är helt oduglig (vad jag vet), förutom jag själv. Jag kan inte ens göra hälften av vad jag kunde förut. Av en anledning som är jävligt oklar.
Varför jag börjar såhär är nog för att jag kämpar just nu, jag är påväg framåt, ett liiitet steg i taget. Inte bara ett nytt kapitel, utan en ny bok i mitt liv. Som börjar tragiskt men som jag hoppas slutar väldigt lyckligt.
Bara en sån sak som att jag orkar skriva igen är ganska stort, har haft så mycket koncentrationssvårigheter, men nu har jag läst flera böcker & nu känns det som att jag kan börja skriva igen. Inspirerad av att läsa andra bloggar framför allt Ina, men även Marie, två starka, vackra kvinnor.
