Fortsättningen
Men att inte läkaren kunde talat om det??!! Syrran muttrade om att om man gått 5 år på högskola borde man ju faktiskt kunna tala om för patienten vad som händer, så sant! Hon verkade inte gilla den läkaren, inte vi heller.
Hursom, nu har Pär fått i sig "moffe" (morfin) & blir lite lagom skum. Men han slipper ha ont iaf.
Narkossköterskan kommer & förklarar hur det går till när man sövs osv, sen flyttar vi till avd 6. Påväg dit så skrattar Pär till & säger något i stil med "det såg ut som det stod Misshandel", varpå han som körde sängen frågar hur mycket droger de sprutat i honom? Det stod Hisshall på skylten...
Sen var det väääntan... Jag var kvar tills de skulle in med stackars Pekka på operation, då var klockan strax innan 2. Jag hade inte varit speciellt orolig innan jag klev ut från sjukhuset, medveten om att han skulle sövas, då hade jag en stor klump både i halsen & magen.. Det höll i sig ända tills jag kom hem till hundarna.. Jag somnade nog inte förrän strax efter 3. Klockan 7 ringer min sambo & väcker mig, då har han fått reda på att läkaren ska börja gå rond vid 9. Jag frågar om jag ska komma dit på en gång. Han har lite svårigheter med att be mig om saker så det blir lite knix innan han kommer fram till att han nog föredrar att ha mig där, haha.
Jag kom till sjukan ca 8.. Sen följde ett extremt bra exempel på organisation inom sjukvården.. ehm.. Nåja, bäst var sjukgymnasten som tog hand om oss, hon var så himla rolig & gjorde sitt jobb & mer därtill. Sen en sköterska som också var väldigt noga med att göra sitt jobb bra.
Strax innan elva hade vi fått kryckor & donat med allt som skulle.. Äntligen påväg hem. Totalt sopslut. En på kryckor & en som allmänt bara har svårt att röra sig.. Jisses.
Så idag är Pär på återbesök. Det blev han & R som åkte. Jag ska strax iväg & gå promenad på Björnön med M :)
Sen jobba ikväll.. Tjoho. Men ska ha intro så det är väl rätt lugnt, tänker inte göra speciellt många knop.
Tjing!
Vojne vojne
Det har faktiskt hänt en hel del konstigheter på sista tiden, olika grad av konstigheter men ändå..
Först & främst var det väl drygt en vecka sen en av våra vänner åkte ner i en myrstack i typ 90 blås.. Men om man får välja på skinnstället fullt med myror eller att braka in i en sten eller ett träd så väljer åtminstone jag en myrstack.. Så nu hoppar han på kryckor & är lite lagom blåslagen..
Nästa grej var jag som gjorde bort mig totalt när jag skulle tanka för ett par dagar sen, hade hjärnsläpp & matbrist. Jag klev ur bilen, gick runt till tanklocket (jag visste ju på vilken sida det satt iaf;)) & försökte öppna det, nej det gick inte. Så jag gick tillbaka till förarplatsen & kikade efter något att få upp tanklocket med.. Paniken växte då det var en hel del folk i kö, såklart. Så jag ringde Pär & frågade hur man får upp tanklocket på opeln, han svarade att det är väl bara att öppna? Gah! Men säg, hur öppnar man då!! Det är bara att öppna det. Jaha, hejdå & tack för hjälpen..
Gick runt till tanklocket igen & mycket riktigt, det var bara att öppna.. Jag hade helt enkelt inte tatt i tillräckligt första gången. Svor en liten ramsa & satte i pumpen..
Om någon förstod vad som försegick så uppfattades jag förmodligen som en riktigt blond tjej som skulle tanka bilen för första gången. Det är bara det att det är jag som tankar bilen, jag har haft bilen i ca 3 år.. Bra jobbat Fia.
Sen var vi på bilträff i Västerkvarn i måndags, härligt, åkte med T & D dit, vi tjejer käkade tacotacotaco paj & D käkade räkmacka, som jag tydligen studerade en stund för att när han stoppade något gult i munnen säga: vad var det du precis åt? förvånad säger han att det var äggula.. jaha, jag trodde det var banan. Jajamensan, Banan.
& det var längesen som vi sågs jag & T så vi hade en hel del att ta igen, till D's förbannelse haha.. Så han studsade runt mellan bilarna medan vi gick i lagom takt & pratade, sa jag att D står för dimpe dampe ;)
Vi väntade oss att Pekka & R skulle komma i fina blå bilen till träffen, istället så ringde Pär & berättade att han vurpat på R's motard. Han fick det att låta som att han stått stilla & vält på en trehjuling, men egentligen så åkte han i ungefär 50km/h & så låste sig frambromsen, swoosch, inget framhjul. Han hade hjälm & handskar. Sen vanliga kläder. Asfalt är hårt, jäkligt hårt.
Han frågade om vi hade sårtvätt hemma, jag upplyste om att vi även har kompresser, lindor & sådär.. Men det blev akuten. En blå fot & så ett gäng större skrapsår/sår/brännsår.
Det bara måste sett väldigt roligt ut när han & R kom till akuten, en kille på kryckor har skjutsat en kille som haltar med trasiga blodiga kläder till akuten.. R frågade om Pär ville låna en krycka, det ville han inte.
Vi lämnade Västerkvarn ganska omgående & åkte mot stan igen & sjukhuset. När vi kom dit så rullades pär ut på bår från ett undersökningsrum efter en stund, då hade han blivit tvättad & utfrågad. Sen hände Ingenting på två timmar. Jag hann hem & mata & rasta hundar & sen komma tillbaka innan Pär skulle gå på toa, då fick han akut ont i foten & jag blev orolig, fy fan, han låg & vred & vände sig & skrek, så ont hade han. Jag kontaktade en syrra som fick prioritera honom. Vi fick ett rum snabbt, sen hände ingenting igen.
Sen kom en läkare in, jag stod & hängde över pärs bår/säng, hon kom in & sa något i stil med att "här står du & gråter", det gjorde jag inte, men tänk om jag gjort det, hade det varit smart att säga det?
Hon konstaterade att hans sår behövde tvättas & foten röntgas.. Men att det skulle göra ont att skrubba såren för att slippa "tatueringar".
Nej nu ska jag käka frukost, skriver färdigt händelseförloppet senare :)
En gammal relik
När jag satt & väntade på min tur att anmäla mig så kom det till andra "kassan" en äldre dam i rullstol plus hennes anhöriga. Tanten var fint klädd, talade tydligt & verkade vara väldigt bestämd, det intrycket fick jag snabbt.
Det späddes på ytterligare när denna scen utspelades:
Kvinnan i receptionen berättar för tanten att besöket kostar 300kr, då sätter tanten igång att gälla över att det är dyrt, att det verkar vara bäst att hålla sig frisk som en nötkärna & att hon nog minsann inte har så mycket pengar i sin plånbok. Då upplyser tantens ena sällskap henne om att det har hon visst, tanten blir irriterad & frågar henne hur i allsindar hon kan veta det. Tantens sällskap talar om att hon har sett hennes konton (hon verkar vara någon som hjälper tanten).
Sen frågar kvinnan i receptionen om hon har sitt stämpelhäfte (som man får stämplar i sen får man ett frikort, detta förklarar även kvinnan i receptionen), då verkar tanten ta illa upp & meddelar att hon minsann inte är någon som har klippkort på det här stället.
Nåja, hon betalar iaf & de får kvitto (vilket tanten påpekar irriterad att hon vill ha) & när hon får kvittot säger tanten: thank you very much. Från var kom det? Hm, man kanske skulle varit där för att fatta komiken, men jag skrattade inombords iaf. Hon var nog hemmafru åt en ganska rik man & har nog varit med om både det ena & det andra, förmodligen haft tjänstefolk osv. Jag vet verkligen inte, men det var som det verkade.
Nåja, duscha var det. Eller ska man göra det imorn. Eller inte alls, införa en ny look, dirty hair? :)
Tjing!
What what... in the butt
Jajamensan, in the butt.. Vafan nu då undrar man kanske? Eller så gör man inte det, det gör man som man vill :)
Det var så att jag var hos sjuksyster på lasarettet, skulle bara gå igenom nå om hur det funkar på reumatologen, men det vet jag ganska bra redan, första besöket precis i början av -08.. Hur som så berättade jag om senaste tidens roliga med alldeles för mycket ont. Då skickade hon in mig till min läkare som körde den snälla "gör det ont här" eller "säg till om det gör ont" varpå jag höll på att krevera, gråta & ville mest hem. Vi kom fram till att läkaren ville ge mig en kortisonspruta.
Jag är inte spruträdd, men jag vill gärna se om det ska skäras, sprutas eller något annat i min kropp. Men det är svårt när man ska få kanylen i skinkan.
Dessutom var överläkaren in & sa till min läkare att "ta den gröna" (kanylen) varpå min läkare frågade varför & han svarade att den är längre.. ehm..
Läkaren skulle alltså först sticka 90grader ner till höftbenet & även i vinkel, så det var ju tvunget att gojsa runt inne i skinkan.. väldigt skönt. Det gjorde ont, det kändes som en stöt(?) i skinkan som gick ner i låret..
Som tur är blandar de ju kortisonet med tandläkarbedövning, men den släpper ju & då är det fortf massaker inne i skinkan. Men själva leden & muskeln känns ju bättre. Precis där jag fick sprutan. Tyvärr så har jag ju ont på bra många fler ställen.
Bara det inte är ett skov av vad jag nu har förnågot. Men skulle iofs passa bra nu ändå, överleva de två sista veckorna, sen 3 veckor ledigt!! Efter det kan jag ju bli sjukskriven om det är så.. måste ju vara i form tills den efterlängtade praktiken börjar i augusti, då ska jag vara i toppform! :)
Borde gjort massa saker idag, men nä. Imorgon däremot så jobbar jag dag, sen tänkte jag försöka besöka herr Ö som fyller år innan jag åker hem & umgås med älskling innan han åker & jobbar igen på söndag...
Blev kanske inte så roligt, men jag är trött, snurrig & orolig.. Hoppas på en bra lördag.
Tjing!
