Tankar på väg till Hemköp

Upptäckte en grej idag när jag skulle släpa mig till affären några hundra meter bort för att inhandla lite "tycka synd om mig" snask, har inte mått nå bra idag. Mått illa & väldigt orkeslös:(

Nåja, jag kom fram till att jag i princip alltid har någon med mig när jag är ute & går, oftast hunden. Nu ville jag inte lämna honom utanför affären så jag lämnade honom hemma, det var mörkt ute & jag kom ihåg att jag är mörkrädd. Men jag är aldrig orolig när jag har Kiro med mig, inte heller när jag hade Xerox (ännu mindre rädd då), vilket betyder att det var ruskigt längesen jag kände mig mörkrädd. Underligt det där, men ändå inte, jag vet att mina hundar skulle skydda mig, men jag vill för allt i världen inte att något ska hända, det kan ju "förstöra" hunden för lång tid framåt.. Sen tror jag att det nog avskräcker de flesta att ge sig på någon med hund, det gör ont även om hunden "bara" väger 16kg.

Sen kom jag på att jag skulle skriva om en rolig grej som hände en natt här för ett litet tag sen, haha, näpp, inget snusk för en gångs skull:) Jag drömmer en hel del minst sagt konstigt rätt ofta & brukar dela med mig av mina sjuka drömmar till Pär, så var fallet denna morgon. Jag drömde extremt mycket skumt den natten, men en sak var att en kompis till Pär(vi kan kalla honom A) av någon anledning gömde leverpastej (japp, sån skivbar i rektangel, arbogas) för det var olagligt eller nåt, men egentligen var det en annan kompis( kalla honom B) som ville sätta dit A för att dölja att B's tjej var knarkare!

Sen en massa annat som säkert skulle kunna få mig att platsa i ett vadderat rum med en sån tröja där man får krama sig själv;) Hur som, när jag berättat klart så sa Pär, vill du veta nåt sjukt? Ja såklart! Då hade han också drömt om leverpastej! Samma märke & form. Men i hans dröm så var det en tjock kvinna som bar omkring på leverpastej & Pär frågade varför, då började hon tugga i sig leverpastej & talade om att det var mellanmål.. haha

Ingen av oss har drömt om leverpastej innan & jag drömmer väldigt sällan om mat.. Vad hände? Umgås vi för mycket? Är någon av oss telepatisk? Ja detta väcker frågor, men jag är rädd att mysteriet aldrig kommer lösas;)

Nej nu ska jag förtsätta äta snask & tycka synd om mig själv till Idol!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0