Skräck
Jag är ju som sagt mörkrädd. Tycker det är läskigt att vara ute ensam i mörkret, även om detta främst gäller stan. På landet & i skogen verkar det inte gälla. Hur som. Jag skulle för ungefär en timme sen in i förrådet & lämna lite stallgrejer där för att försöka hålla Pär glad. Jag brukar ta med mig Kiro &/eller mobil, men ingen av dessa följde med in. Jag är alltid lite rädd när jag är i förråd/källare osv, kanske av rädsla för att bli kvar där ingen hör & allt det där.
Jag gick in, tände & gick bort mot vårt förråd, först "rakt", fast att korridoren svänger & sen en tvär sväng till vänster, en bit in på den korridoren så ska man tända en till lampa, sen svänga höger så är man framme vid vårat förråd. Jag hinner precis fram till den andra lampan då allt blir svart. Jag tänker att det bara är en lampa som gått & försöker tända båda lamporna, utan resultat, ser att lysknappen inte lyser & inser att strömmen gått. Panik. Men inser snabbt att jag aldrig kommer komma ut om jag låter mig själv bli panikslagen, dessutom flög en väldigt obehaglig tanke genom mig, att jag inte var ensam i källaren. Att någon brytit strömmen & också befinner sig där i mörkret, men den tanken måste jag ignorera.
Så jag börjar tyst som en mus att känna mig fram dit jag tror att jag ska. Läskigt med allt galler/hönsnät som förråden är gjorda av. Överväger att skrika på hjälp men lämnar den tanken, får mig nog bara panikslagen. Tänker att strömmen har ju förmodligen gått i hela huset & att Pär borde märka det, men icke, han sitter på bilforum & läser som en tok.
Jag fortsätter dit jag tror att jag ska & irrar bort mig någon gång, men lyckas på något sätt ta mig så jag känner igen mig, en spegel står längs väggen & väggarna är solida & inte galler. Jag hittar dörren, håller andan, kastar mig in i hallen & bryter ihop.
Det var inte bara mörkt, det var kolsvart. Finns inte en endaste liten ljuskälla i förrådet. Jag såg inte något alls, det var bara svart. Men någon sorts överlevnadsinstinkt måste ha slagits på, jag var målmedveten & skulle ta mig ut. Nu är jag helt slut. Hade jag inte varit mörkrädd & dagen inte var jobbig som det var kanske jag hade klarat det bättre. Eller om jag hade haft med mig mobilen (som har ficklampa) eller hunden..
Tydligen var det strömlöst i ganska stor del av stan pga rökutveckling i kopparlunden. Och såklart var jag ju bara tvungen att befinna mig i förrådet. Men, det är ju trots allt måndag..
Jag gick in, tände & gick bort mot vårt förråd, först "rakt", fast att korridoren svänger & sen en tvär sväng till vänster, en bit in på den korridoren så ska man tända en till lampa, sen svänga höger så är man framme vid vårat förråd. Jag hinner precis fram till den andra lampan då allt blir svart. Jag tänker att det bara är en lampa som gått & försöker tända båda lamporna, utan resultat, ser att lysknappen inte lyser & inser att strömmen gått. Panik. Men inser snabbt att jag aldrig kommer komma ut om jag låter mig själv bli panikslagen, dessutom flög en väldigt obehaglig tanke genom mig, att jag inte var ensam i källaren. Att någon brytit strömmen & också befinner sig där i mörkret, men den tanken måste jag ignorera.
Så jag börjar tyst som en mus att känna mig fram dit jag tror att jag ska. Läskigt med allt galler/hönsnät som förråden är gjorda av. Överväger att skrika på hjälp men lämnar den tanken, får mig nog bara panikslagen. Tänker att strömmen har ju förmodligen gått i hela huset & att Pär borde märka det, men icke, han sitter på bilforum & läser som en tok.
Jag fortsätter dit jag tror att jag ska & irrar bort mig någon gång, men lyckas på något sätt ta mig så jag känner igen mig, en spegel står längs väggen & väggarna är solida & inte galler. Jag hittar dörren, håller andan, kastar mig in i hallen & bryter ihop.
Det var inte bara mörkt, det var kolsvart. Finns inte en endaste liten ljuskälla i förrådet. Jag såg inte något alls, det var bara svart. Men någon sorts överlevnadsinstinkt måste ha slagits på, jag var målmedveten & skulle ta mig ut. Nu är jag helt slut. Hade jag inte varit mörkrädd & dagen inte var jobbig som det var kanske jag hade klarat det bättre. Eller om jag hade haft med mig mobilen (som har ficklampa) eller hunden..
Tydligen var det strömlöst i ganska stor del av stan pga rökutveckling i kopparlunden. Och såklart var jag ju bara tvungen att befinna mig i förrådet. Men, det är ju trots allt måndag..
Kommentarer
Postat av: Ina
Men, uhhh! Vad otäckt! Jag skulle ha svimmat av av rädsla :O Snacka om värsta stället att vara på när strömmen går, uh!
Postat av: Ina
Hej fia! Jag har utmanat dig i min blogg :) En liten lista bara :)
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
