Morr... & så ett leende!
Tur, jag menar verkligen TUR att jag känner mig pigg & stark idag. Annars skulle jag inte orka bråka med alfakassan. Hon som jag pratade med var trevlig & bra sådär, men hur fan har de tänkt innan?!
Man får ett brev att skicka in vad man gjort sen senast man var anmäld som arbetslös, jag har jobbat som hastigast hos en idiot & sen varit sjukskriven. Konstigt att jag då skickar in intyg från fk? Nä.
Sen får jag brev om att jag ska komplettera, efter att jag skickat in det intyget. Då börjar jag jaga rätt på min fd chef där jag jobbade nästan 2 år. Får inte tag på honom helt enkelt. Sen nån vecka senare får jag ett brev om avslag, va, what, que??!! Skojar dom? Jag hade ju til den 30e på mig... Nåja jag fortsätter jaga. Nothing.
Så idag ringde jag. Stort för mig, tycker sånt här är jättejobbigt, verkligen & har alltid tyckt. Folk man känner är ju inga problem att ringa till, men så fort man ska prata med nån okänd & gärna om nåt viktigt blir jag lite "förlåt för att jag finns" & undviker helst de situationerna. Jävligt dumt.
Nåja, förklarade situationen & förmodligen måste jag skicka in en omprövning & nytt allt, men jag HAR ju inte det viktigaste att skicka in! & sen kanske jag inte får ersättning från när jag ska ha pga deras jävla brev! Skojar dom eller? Jag har betalat ett gäng kronor till dom, sen ska det vara ett gytter att få ersättning. Jag VILL ju inte direkt vara arbetslös.. suck.. jämfört med detta var försäkringskassan en dröm.
Jag är gråtfärdig. Alfakassan överlever om jag inte får pengar, min fd chef överlever om jag inte får pengar, men inte jag, jag dör. Eller blir hemlös, på riktigt. Förstår ju på ett sätt om inte pär vill att jag bor här om jag inte heller i fortsättningen kan betala nåt & behöver pengar från honom eller nån annan för att kunna betala räkningar. Sälja bilen nästa.. eller kanske behöver den att bo i. Fan att det ska vara vinter!
Så, nu har min gotländska handläggare ringt upp & det verkar ordna sig, även om chefen inte skickar in intyg, men ska få ett brev att skicka vidare från henne. Jag som tappat hoppet om att det fanns människor som vill hjälpa "vanliga" människor i "nöd". Hon tog mig på allvar, lyssnade & hittade en bra lösnig, inte en sån som man kan godta då men får ont i magen av. Skönt. Så ska skicka in en begäran om omprövning & sen se till att fd chefen skickar in ett intyg, annars gick det tydligen att lösa på annat sätt, i värsta fall, jag är en sån person som oftast har lösningar på allt & då är det så skönt att få prata med en person som har en lösning på en av de få saker just nu som jag inte hade en aning om hur jag skulle lösa. Sen råkar jag gilla gotländska & hon lät så snäll:)
Haha lite föör lättad kanske;) Men det är inte mycket som gått bra de senaste två åren i mitt liv. Så om någon annan kan hjälpa mig att lösa något så ja tack! För jag verkar inte kunna göra så mycket annat än att hålla mig flytande, försöka må bra & kämpa. Heja heja!
Man får ett brev att skicka in vad man gjort sen senast man var anmäld som arbetslös, jag har jobbat som hastigast hos en idiot & sen varit sjukskriven. Konstigt att jag då skickar in intyg från fk? Nä.
Sen får jag brev om att jag ska komplettera, efter att jag skickat in det intyget. Då börjar jag jaga rätt på min fd chef där jag jobbade nästan 2 år. Får inte tag på honom helt enkelt. Sen nån vecka senare får jag ett brev om avslag, va, what, que??!! Skojar dom? Jag hade ju til den 30e på mig... Nåja jag fortsätter jaga. Nothing.
Så idag ringde jag. Stort för mig, tycker sånt här är jättejobbigt, verkligen & har alltid tyckt. Folk man känner är ju inga problem att ringa till, men så fort man ska prata med nån okänd & gärna om nåt viktigt blir jag lite "förlåt för att jag finns" & undviker helst de situationerna. Jävligt dumt.
Nåja, förklarade situationen & förmodligen måste jag skicka in en omprövning & nytt allt, men jag HAR ju inte det viktigaste att skicka in! & sen kanske jag inte får ersättning från när jag ska ha pga deras jävla brev! Skojar dom eller? Jag har betalat ett gäng kronor till dom, sen ska det vara ett gytter att få ersättning. Jag VILL ju inte direkt vara arbetslös.. suck.. jämfört med detta var försäkringskassan en dröm.
Jag är gråtfärdig. Alfakassan överlever om jag inte får pengar, min fd chef överlever om jag inte får pengar, men inte jag, jag dör. Eller blir hemlös, på riktigt. Förstår ju på ett sätt om inte pär vill att jag bor här om jag inte heller i fortsättningen kan betala nåt & behöver pengar från honom eller nån annan för att kunna betala räkningar. Sälja bilen nästa.. eller kanske behöver den att bo i. Fan att det ska vara vinter!
Så, nu har min gotländska handläggare ringt upp & det verkar ordna sig, även om chefen inte skickar in intyg, men ska få ett brev att skicka vidare från henne. Jag som tappat hoppet om att det fanns människor som vill hjälpa "vanliga" människor i "nöd". Hon tog mig på allvar, lyssnade & hittade en bra lösnig, inte en sån som man kan godta då men får ont i magen av. Skönt. Så ska skicka in en begäran om omprövning & sen se till att fd chefen skickar in ett intyg, annars gick det tydligen att lösa på annat sätt, i värsta fall, jag är en sån person som oftast har lösningar på allt & då är det så skönt att få prata med en person som har en lösning på en av de få saker just nu som jag inte hade en aning om hur jag skulle lösa. Sen råkar jag gilla gotländska & hon lät så snäll:)
Haha lite föör lättad kanske;) Men det är inte mycket som gått bra de senaste två åren i mitt liv. Så om någon annan kan hjälpa mig att lösa något så ja tack! För jag verkar inte kunna göra så mycket annat än att hålla mig flytande, försöka må bra & kämpa. Heja heja!
Skräck
Jag är ju som sagt mörkrädd. Tycker det är läskigt att vara ute ensam i mörkret, även om detta främst gäller stan. På landet & i skogen verkar det inte gälla. Hur som. Jag skulle för ungefär en timme sen in i förrådet & lämna lite stallgrejer där för att försöka hålla Pär glad. Jag brukar ta med mig Kiro &/eller mobil, men ingen av dessa följde med in. Jag är alltid lite rädd när jag är i förråd/källare osv, kanske av rädsla för att bli kvar där ingen hör & allt det där.
Jag gick in, tände & gick bort mot vårt förråd, först "rakt", fast att korridoren svänger & sen en tvär sväng till vänster, en bit in på den korridoren så ska man tända en till lampa, sen svänga höger så är man framme vid vårat förråd. Jag hinner precis fram till den andra lampan då allt blir svart. Jag tänker att det bara är en lampa som gått & försöker tända båda lamporna, utan resultat, ser att lysknappen inte lyser & inser att strömmen gått. Panik. Men inser snabbt att jag aldrig kommer komma ut om jag låter mig själv bli panikslagen, dessutom flög en väldigt obehaglig tanke genom mig, att jag inte var ensam i källaren. Att någon brytit strömmen & också befinner sig där i mörkret, men den tanken måste jag ignorera.
Så jag börjar tyst som en mus att känna mig fram dit jag tror att jag ska. Läskigt med allt galler/hönsnät som förråden är gjorda av. Överväger att skrika på hjälp men lämnar den tanken, får mig nog bara panikslagen. Tänker att strömmen har ju förmodligen gått i hela huset & att Pär borde märka det, men icke, han sitter på bilforum & läser som en tok.
Jag fortsätter dit jag tror att jag ska & irrar bort mig någon gång, men lyckas på något sätt ta mig så jag känner igen mig, en spegel står längs väggen & väggarna är solida & inte galler. Jag hittar dörren, håller andan, kastar mig in i hallen & bryter ihop.
Det var inte bara mörkt, det var kolsvart. Finns inte en endaste liten ljuskälla i förrådet. Jag såg inte något alls, det var bara svart. Men någon sorts överlevnadsinstinkt måste ha slagits på, jag var målmedveten & skulle ta mig ut. Nu är jag helt slut. Hade jag inte varit mörkrädd & dagen inte var jobbig som det var kanske jag hade klarat det bättre. Eller om jag hade haft med mig mobilen (som har ficklampa) eller hunden..
Tydligen var det strömlöst i ganska stor del av stan pga rökutveckling i kopparlunden. Och såklart var jag ju bara tvungen att befinna mig i förrådet. Men, det är ju trots allt måndag..
Jag gick in, tände & gick bort mot vårt förråd, först "rakt", fast att korridoren svänger & sen en tvär sväng till vänster, en bit in på den korridoren så ska man tända en till lampa, sen svänga höger så är man framme vid vårat förråd. Jag hinner precis fram till den andra lampan då allt blir svart. Jag tänker att det bara är en lampa som gått & försöker tända båda lamporna, utan resultat, ser att lysknappen inte lyser & inser att strömmen gått. Panik. Men inser snabbt att jag aldrig kommer komma ut om jag låter mig själv bli panikslagen, dessutom flög en väldigt obehaglig tanke genom mig, att jag inte var ensam i källaren. Att någon brytit strömmen & också befinner sig där i mörkret, men den tanken måste jag ignorera.
Så jag börjar tyst som en mus att känna mig fram dit jag tror att jag ska. Läskigt med allt galler/hönsnät som förråden är gjorda av. Överväger att skrika på hjälp men lämnar den tanken, får mig nog bara panikslagen. Tänker att strömmen har ju förmodligen gått i hela huset & att Pär borde märka det, men icke, han sitter på bilforum & läser som en tok.
Jag fortsätter dit jag tror att jag ska & irrar bort mig någon gång, men lyckas på något sätt ta mig så jag känner igen mig, en spegel står längs väggen & väggarna är solida & inte galler. Jag hittar dörren, håller andan, kastar mig in i hallen & bryter ihop.
Det var inte bara mörkt, det var kolsvart. Finns inte en endaste liten ljuskälla i förrådet. Jag såg inte något alls, det var bara svart. Men någon sorts överlevnadsinstinkt måste ha slagits på, jag var målmedveten & skulle ta mig ut. Nu är jag helt slut. Hade jag inte varit mörkrädd & dagen inte var jobbig som det var kanske jag hade klarat det bättre. Eller om jag hade haft med mig mobilen (som har ficklampa) eller hunden..
Tydligen var det strömlöst i ganska stor del av stan pga rökutveckling i kopparlunden. Och såklart var jag ju bara tvungen att befinna mig i förrådet. Men, det är ju trots allt måndag..
Frihet
Idag har jag varit ute & ridit, i alla gångarter plus ett bussprång. Att rida är terapi. Att rida ut med en god vän är ett riktigt bra tidsfördriv. Att det regnade & hästen gick halvt i diket pga ömmande bakhovar(hon är känslig) i väntan på skor gjorde som inget. Vi drack varm choklad när vi kom in.
Sen kikade vi på valparna. Så underbara, bara 3 veckor gamla. De äter, sover, gör sina behov & kravlar runt, låter & övar på att vara hundar. Så otroligt söta. Jag hade inte så ont & mådde inte illa, jag ORKADE hela dagen, självklart för många, en väldigt bra dag för mig.
Men har saknat min kärlek såklart. Det jobbigaste är att sova utan honom, jag verkar inte vänja mig, även om jag har Kiro. Men inget som inte en god bok & lite lugnande kan råda bot på.. Han kommer ju hem på fm imorgon. Snacka om att man vänjer sig fort & blir väldigt bortskämd. Men han är ju så himla mysig!
Nej nu ska jag nog gå & lägga mig med en bok av Håkan Nesser så kanske sömnen kommer snart, men risken finns att det blir omvänt, boken är ju bra! :)
Sen kikade vi på valparna. Så underbara, bara 3 veckor gamla. De äter, sover, gör sina behov & kravlar runt, låter & övar på att vara hundar. Så otroligt söta. Jag hade inte så ont & mådde inte illa, jag ORKADE hela dagen, självklart för många, en väldigt bra dag för mig.
Men har saknat min kärlek såklart. Det jobbigaste är att sova utan honom, jag verkar inte vänja mig, även om jag har Kiro. Men inget som inte en god bok & lite lugnande kan råda bot på.. Han kommer ju hem på fm imorgon. Snacka om att man vänjer sig fort & blir väldigt bortskämd. Men han är ju så himla mysig!
Nej nu ska jag nog gå & lägga mig med en bok av Håkan Nesser så kanske sömnen kommer snart, men risken finns att det blir omvänt, boken är ju bra! :)
Tankar på väg till Hemköp
Upptäckte en grej idag när jag skulle släpa mig till affären några hundra meter bort för att inhandla lite "tycka synd om mig" snask, har inte mått nå bra idag. Mått illa & väldigt orkeslös:(
Nåja, jag kom fram till att jag i princip alltid har någon med mig när jag är ute & går, oftast hunden. Nu ville jag inte lämna honom utanför affären så jag lämnade honom hemma, det var mörkt ute & jag kom ihåg att jag är mörkrädd. Men jag är aldrig orolig när jag har Kiro med mig, inte heller när jag hade Xerox (ännu mindre rädd då), vilket betyder att det var ruskigt längesen jag kände mig mörkrädd. Underligt det där, men ändå inte, jag vet att mina hundar skulle skydda mig, men jag vill för allt i världen inte att något ska hända, det kan ju "förstöra" hunden för lång tid framåt.. Sen tror jag att det nog avskräcker de flesta att ge sig på någon med hund, det gör ont även om hunden "bara" väger 16kg.
Sen kom jag på att jag skulle skriva om en rolig grej som hände en natt här för ett litet tag sen, haha, näpp, inget snusk för en gångs skull:) Jag drömmer en hel del minst sagt konstigt rätt ofta & brukar dela med mig av mina sjuka drömmar till Pär, så var fallet denna morgon. Jag drömde extremt mycket skumt den natten, men en sak var att en kompis till Pär(vi kan kalla honom A) av någon anledning gömde leverpastej (japp, sån skivbar i rektangel, arbogas) för det var olagligt eller nåt, men egentligen var det en annan kompis( kalla honom B) som ville sätta dit A för att dölja att B's tjej var knarkare!
Sen en massa annat som säkert skulle kunna få mig att platsa i ett vadderat rum med en sån tröja där man får krama sig själv;) Hur som, när jag berättat klart så sa Pär, vill du veta nåt sjukt? Ja såklart! Då hade han också drömt om leverpastej! Samma märke & form. Men i hans dröm så var det en tjock kvinna som bar omkring på leverpastej & Pär frågade varför, då började hon tugga i sig leverpastej & talade om att det var mellanmål.. haha
Ingen av oss har drömt om leverpastej innan & jag drömmer väldigt sällan om mat.. Vad hände? Umgås vi för mycket? Är någon av oss telepatisk? Ja detta väcker frågor, men jag är rädd att mysteriet aldrig kommer lösas;)
Nej nu ska jag förtsätta äta snask & tycka synd om mig själv till Idol!
Kommer inte igång
Nä, känns som att det går lite trögt med blogg-skrivandet.. Jag kommer inte igång helt enkelt.. Men ska göra ett försök nu:)
Har haft lite kris här hemma, med tanke på allt som hänt & allt som är.. Men vi lyckas på nåt jävla sätt alltid ta oss uppåt & bli starkare, trots att vi har endel att jobba på. Nyckeln är, som Ina tipsade om, kommunikation, prata, prata, diskutera, stötta, var ärlig, fråga, svara osv. Men så mycket skit som vi fått önskar jag ingen i ett förhållande.. Men det sätter verkligen allt på prov & även om det svajat ordentligt ett par gånger så är vi fortfarande tilsammans & jag har hittat någon som jag vill ha barn med, bara en sån sak!
MEN, om vi bara skulle prata om allt så skulle vår vardag bara vara massa prat om trista, jobbiga saker, det har varit så när vi överdrivit att prata med varann, vilket lett till att vardagen blir lite ångestfylld & jobbig. Så, man ska prata, kommunicera, men även tillåta sig att bara vara lyckliga ihop, prata om vanliga saker, roliga saker, det gjorde vi igår, vi tog ett supermysigt bad, jag som inte tycker om att bada i vanliga fall:) Som vanligt när det handlar om oss så blev det såklart barnförbjudet till slut hihi.. pär skulle iväg & jobba & vi hade noll koll på klockan, men som tur var hann han till jobbet:)
Jag tränar mycket hund nu & är inriktad på det & hoppas så jag snart går sönder på att det kan bli en liten valp i december.. Sen söker jag jobb, det som finns & kan tänkas passa. För övrigt leker jag mest hemmafru & gör så mycket jag kan här hemma plus börjar komma igång på allvar med träning, hoppas på lite flyt med allt snart också...
Har haft lite kris här hemma, med tanke på allt som hänt & allt som är.. Men vi lyckas på nåt jävla sätt alltid ta oss uppåt & bli starkare, trots att vi har endel att jobba på. Nyckeln är, som Ina tipsade om, kommunikation, prata, prata, diskutera, stötta, var ärlig, fråga, svara osv. Men så mycket skit som vi fått önskar jag ingen i ett förhållande.. Men det sätter verkligen allt på prov & även om det svajat ordentligt ett par gånger så är vi fortfarande tilsammans & jag har hittat någon som jag vill ha barn med, bara en sån sak!
MEN, om vi bara skulle prata om allt så skulle vår vardag bara vara massa prat om trista, jobbiga saker, det har varit så när vi överdrivit att prata med varann, vilket lett till att vardagen blir lite ångestfylld & jobbig. Så, man ska prata, kommunicera, men även tillåta sig att bara vara lyckliga ihop, prata om vanliga saker, roliga saker, det gjorde vi igår, vi tog ett supermysigt bad, jag som inte tycker om att bada i vanliga fall:) Som vanligt när det handlar om oss så blev det såklart barnförbjudet till slut hihi.. pär skulle iväg & jobba & vi hade noll koll på klockan, men som tur var hann han till jobbet:)
Jag tränar mycket hund nu & är inriktad på det & hoppas så jag snart går sönder på att det kan bli en liten valp i december.. Sen söker jag jobb, det som finns & kan tänkas passa. För övrigt leker jag mest hemmafru & gör så mycket jag kan här hemma plus börjar komma igång på allvar med träning, hoppas på lite flyt med allt snart också...
Vi klarar allt
Ja, det verkar så. Min underbara karl. Vad har jag gjort för att förtjäna honom? Jisses vilka kriser vi haft, redan, men nu kan vi varann utan & innan. Så nu jäklar ska väl vi också få känna på att bara ha det jävligt bra? Lite svårt eftersom jag är arbetslös, verkligen bästa tidpunkten med den ekonomin som är nu...host host
Men man får klamra sig fast vid det som är bra i livet, inte lätt all gånger när man vaknar & det gör ont att vända på sig & man känner att man är helt orkeslös.
Nåja, det som är positivt för oss här hemma nu är att vi ska måla om i vardagsrummet & ev i sovrummet, v-rummet blir den vägg som är brun blir beige så blir rummet lite ljusare, sen blir det nog vitt i sovrummet. Ska även försöka rensa bland möblemang i v-rummet, för att få lite mer space.
En annan sak som är på gång är att sälja min bil & ev Pärs, för att köpa en eller två nya, kanske låter lite omständligt, men de två bilarna vi har nu passar inte in i vår situation.
Sen är det ju det där med en bäbis, en liten dvärgpinscherbuppis, som jag hoppas så otroligt mycket på.. Har nog en bokad, men det är ju ekonomin, hoppas kunna få lite pengar över i bilaffärerna så kan det bli en liten underbaring. Vilken grej att testa på att ha "barn" tillsammans med nån som jag faktiskt vill ha barn med:)
Mina vänner, underbara vänner. Ni vet vilka ni är, tack för att ni finns. Även om man inte hörs så ofta så tänker jag på mina tjejer (& ett par killar).
Tänkte berätta om en lite underlig grej som hände för några nätter sen, men är alldeles för trött för det nu.. Får bli imorn. Då ska vi tvätta, baka & så ska jag till sjukgymnasten.
Men man får klamra sig fast vid det som är bra i livet, inte lätt all gånger när man vaknar & det gör ont att vända på sig & man känner att man är helt orkeslös.
Nåja, det som är positivt för oss här hemma nu är att vi ska måla om i vardagsrummet & ev i sovrummet, v-rummet blir den vägg som är brun blir beige så blir rummet lite ljusare, sen blir det nog vitt i sovrummet. Ska även försöka rensa bland möblemang i v-rummet, för att få lite mer space.
En annan sak som är på gång är att sälja min bil & ev Pärs, för att köpa en eller två nya, kanske låter lite omständligt, men de två bilarna vi har nu passar inte in i vår situation.
Sen är det ju det där med en bäbis, en liten dvärgpinscherbuppis, som jag hoppas så otroligt mycket på.. Har nog en bokad, men det är ju ekonomin, hoppas kunna få lite pengar över i bilaffärerna så kan det bli en liten underbaring. Vilken grej att testa på att ha "barn" tillsammans med nån som jag faktiskt vill ha barn med:)
Mina vänner, underbara vänner. Ni vet vilka ni är, tack för att ni finns. Även om man inte hörs så ofta så tänker jag på mina tjejer (& ett par killar).
Tänkte berätta om en lite underlig grej som hände för några nätter sen, men är alldeles för trött för det nu.. Får bli imorn. Då ska vi tvätta, baka & så ska jag till sjukgymnasten.
Bakom varje hörn..
"Jag är allt annat än trygg
Rädd för att andas för högt,
att en blinkning ska bli fel
Att en liten sak, som ett hårstrå på fel kant,
eller lite smuts under en nagel
Ska vara det som till slut får dig att lämna mig
Jag är livrädd
Men för mycket smärta & för lite ork,
för att göra allt du tycker att jag borde
Vad jag än gör så duger det aldrig,
du lägger bara märke till allt jag inte gjort
Bakom varje hörn lurar en grop,
för mig att falla ner i, jag kan inte göra rätt"
Jag hade inte tänkt att min nya blogg skulle bli så utlämnande, men sen insåg jag att jag inte kommer kunna hålla en hemlig eller stängd profil, jag är en öppen person. En person som just nu är i en väldigt omtumlande period av livet. Jag brukar alltid kunna skriva, men har inte kunnat det på ett bra tag..
Texten ovan skrev jag för någon vecka sen, det är väl egentligen ingen som tycker att jag är helt oduglig (vad jag vet), förutom jag själv. Jag kan inte ens göra hälften av vad jag kunde förut. Av en anledning som är jävligt oklar.
Varför jag börjar såhär är nog för att jag kämpar just nu, jag är påväg framåt, ett liiitet steg i taget. Inte bara ett nytt kapitel, utan en ny bok i mitt liv. Som börjar tragiskt men som jag hoppas slutar väldigt lyckligt.
Bara en sån sak som att jag orkar skriva igen är ganska stort, har haft så mycket koncentrationssvårigheter, men nu har jag läst flera böcker & nu känns det som att jag kan börja skriva igen. Inspirerad av att läsa andra bloggar framför allt Ina, men även Marie, två starka, vackra kvinnor.
Rädd för att andas för högt,
att en blinkning ska bli fel
Att en liten sak, som ett hårstrå på fel kant,
eller lite smuts under en nagel
Ska vara det som till slut får dig att lämna mig
Jag är livrädd
Men för mycket smärta & för lite ork,
för att göra allt du tycker att jag borde
Vad jag än gör så duger det aldrig,
du lägger bara märke till allt jag inte gjort
Bakom varje hörn lurar en grop,
för mig att falla ner i, jag kan inte göra rätt"
Jag hade inte tänkt att min nya blogg skulle bli så utlämnande, men sen insåg jag att jag inte kommer kunna hålla en hemlig eller stängd profil, jag är en öppen person. En person som just nu är i en väldigt omtumlande period av livet. Jag brukar alltid kunna skriva, men har inte kunnat det på ett bra tag..
Texten ovan skrev jag för någon vecka sen, det är väl egentligen ingen som tycker att jag är helt oduglig (vad jag vet), förutom jag själv. Jag kan inte ens göra hälften av vad jag kunde förut. Av en anledning som är jävligt oklar.
Varför jag börjar såhär är nog för att jag kämpar just nu, jag är påväg framåt, ett liiitet steg i taget. Inte bara ett nytt kapitel, utan en ny bok i mitt liv. Som börjar tragiskt men som jag hoppas slutar väldigt lyckligt.
Bara en sån sak som att jag orkar skriva igen är ganska stort, har haft så mycket koncentrationssvårigheter, men nu har jag läst flera böcker & nu känns det som att jag kan börja skriva igen. Inspirerad av att läsa andra bloggar framför allt Ina, men även Marie, två starka, vackra kvinnor.
